Satt och slöklicka på onlinespelet biltjuv och fann denna text hos en spelares profil:
Jag vill av sluta med att utbringa ett lidande till alla barn i skolor runt om i landet som blir mobbade och nertryckta
jag ska visa att jag tycker inte detta är rätt!
En flicka kommer till klassrummet. Det är en tidig morgon.
Hon är där lite för tidigt, får hon måste fixa några saker. Hon brukar alltid vara där lite tidigare för hon vill inte komma försent och höra de fula orden som hennes klass retar henne med.
Sara har varit retad ända sen 3:an nu går hon i 8:an och ingen har sagt eller gjort något snällt mot henne sen dess. Hon har alltid kännt sig utanför. Hon sitter i sin bänk och bara väntar. Minutrarna går en efter en.
Efter ca 40 minuter kommer de första. Det är ett kill-gång på 6 personer. De går in i klass rummet, går till skåpen hänger av sig deras jackor. De flinar fult hela tiden, sedan går de ut. Sara kan riktigt känna hur de pratar om henne när de går ut. Hon ska precis gå till skåpet får att hämta sin bok när ett annat kill-gäng kommer in, men den här gången är det bara 2 personer. Den ena killen tycker Sara är så snygg men hon har aldrigt vågat säga något till honom. Han är inte en sån som mobbas utan en som mer kollar på och inte går något. De hänger av sig jackorna och går ut igen. Nu har också tjej-gänget kommit in och de är 11 personer. Sara ska precis gå tillbaka till sin plats när hon känner att någon fäller henne. Hon landar pladaskt ner på golvet. Flickorna skrattar hånfullt, tjejen som skrattar mest säger
- oj förlåt, jag såg dig inte.
Alla tjejer börjar skratta igen, nu har också killarna kommit in så det blir mer skratt och hån.
En fröken kommer in och alla blir tysta, Tjejen som fällde Sara går fram till henne och s?ger
- ojsan, gick det bra? säger hon retsamt. Slog du dig? Sara vill inte svara.
Hon sätter sig ner i bänken och är tyst.
På rasten händer ungefär samma sak.
De fortsätter att mobba henne och killen hon är kär i kollar bara på.
Detta fortsätter i dagar och veckor, allt är som "vanligt" men till slut en dag händer det.
Sara är där tidigare än vad som behövs. Hon sitter i sin bänk och väntar det går sekunder, minuter sedan hör hon hur dörren öppnas, hon kan inte låta bli att kolla vem det är. Till sin stora förvåning är det Jonathan som hon har vart kär i alla år sen 3:an, hon skyndar sig att gå ut men han tar tag i hennes hand. Han kollar henne i ögonen. Hon kollar ner, han lyfter upp hennes huvud. Hon kollar han i ögonen länge. till slut säger han det som hon har väntat på länge
- Jag älskar dig, och jag tror du går likadant. Han kollar på henne. Hans ögon glittrar och hans mun ser frästande ut. ?lskar du mig också? frågar han lungt.
Hon nickar. Hon ler, hon är så glad så hon vet inte vad hon ska göra. Sedan hör hon hur dörren öppnas och hela klassen kommer in rusande skrattade och en del grinar nästan för att de skrattar så. Hon kollar han i ögonen, hans ögon är svarta och han ler fånigt fult.
- trodde du på den detta eller ? frågar han retande.
Sara springer ut i klassrummet. Nästa dag är inte hon i skolan. När klassen snart ska gå på lunch kommer en mamma in. Det är Saras mamma. Alla vet vem de är för hon har vart här många gånger med Sara. Hon ställer sig och pratar med fröken, sen harklar sig fröken och Saras mamma börjar prata.
- Igår kväll tog Sara livet av sig. Jag vet inte varför men jag hittade en lapp där det stog: Nu får ni som ni vill! Sara mamma börjar gråta. Tårarna rinner nerför hennes kinder. Fröken går fram och tröstar henne. Först då förstår klassen vad de har gjort. Alla tänker på vad det har gjort.
Efter drygt 3 veckor är det begravning. Alla är där till och med klassen. Alla gråter och då är det ALLA!
Jag vill av sluta med att utbringa ett lidande till alla barn i skolor runt om i landet som blir mobbade och nertryckta
jag ska visa att jag tycker inte detta är rätt!
En flicka kommer till klassrummet. Det är en tidig morgon.
Hon är där lite för tidigt, får hon måste fixa några saker. Hon brukar alltid vara där lite tidigare för hon vill inte komma försent och höra de fula orden som hennes klass retar henne med.
Sara har varit retad ända sen 3:an nu går hon i 8:an och ingen har sagt eller gjort något snällt mot henne sen dess. Hon har alltid kännt sig utanför. Hon sitter i sin bänk och bara väntar. Minutrarna går en efter en.
Efter ca 40 minuter kommer de första. Det är ett kill-gång på 6 personer. De går in i klass rummet, går till skåpen hänger av sig deras jackor. De flinar fult hela tiden, sedan går de ut. Sara kan riktigt känna hur de pratar om henne när de går ut. Hon ska precis gå till skåpet får att hämta sin bok när ett annat kill-gäng kommer in, men den här gången är det bara 2 personer. Den ena killen tycker Sara är så snygg men hon har aldrigt vågat säga något till honom. Han är inte en sån som mobbas utan en som mer kollar på och inte går något. De hänger av sig jackorna och går ut igen. Nu har också tjej-gänget kommit in och de är 11 personer. Sara ska precis gå tillbaka till sin plats när hon känner att någon fäller henne. Hon landar pladaskt ner på golvet. Flickorna skrattar hånfullt, tjejen som skrattar mest säger
- oj förlåt, jag såg dig inte.
Alla tjejer börjar skratta igen, nu har också killarna kommit in så det blir mer skratt och hån.
En fröken kommer in och alla blir tysta, Tjejen som fällde Sara går fram till henne och s?ger
- ojsan, gick det bra? säger hon retsamt. Slog du dig? Sara vill inte svara.
Hon sätter sig ner i bänken och är tyst.
På rasten händer ungefär samma sak.
De fortsätter att mobba henne och killen hon är kär i kollar bara på.
Detta fortsätter i dagar och veckor, allt är som "vanligt" men till slut en dag händer det.
Sara är där tidigare än vad som behövs. Hon sitter i sin bänk och väntar det går sekunder, minuter sedan hör hon hur dörren öppnas, hon kan inte låta bli att kolla vem det är. Till sin stora förvåning är det Jonathan som hon har vart kär i alla år sen 3:an, hon skyndar sig att gå ut men han tar tag i hennes hand. Han kollar henne i ögonen. Hon kollar ner, han lyfter upp hennes huvud. Hon kollar han i ögonen länge. till slut säger han det som hon har väntat på länge
- Jag älskar dig, och jag tror du går likadant. Han kollar på henne. Hans ögon glittrar och hans mun ser frästande ut. ?lskar du mig också? frågar han lungt.
Hon nickar. Hon ler, hon är så glad så hon vet inte vad hon ska göra. Sedan hör hon hur dörren öppnas och hela klassen kommer in rusande skrattade och en del grinar nästan för att de skrattar så. Hon kollar han i ögonen, hans ögon är svarta och han ler fånigt fult.
- trodde du på den detta eller ? frågar han retande.
Sara springer ut i klassrummet. Nästa dag är inte hon i skolan. När klassen snart ska gå på lunch kommer en mamma in. Det är Saras mamma. Alla vet vem de är för hon har vart här många gånger med Sara. Hon ställer sig och pratar med fröken, sen harklar sig fröken och Saras mamma börjar prata.
- Igår kväll tog Sara livet av sig. Jag vet inte varför men jag hittade en lapp där det stog: Nu får ni som ni vill! Sara mamma börjar gråta. Tårarna rinner nerför hennes kinder. Fröken går fram och tröstar henne. Först då förstår klassen vad de har gjort. Alla tänker på vad det har gjort.
Efter drygt 3 veckor är det begravning. Alla är där till och med klassen. Alla gråter och då är det ALLA!
