måndag 11 november 2019

Rum 9

Den 10 juni 2019 var jag tillbaka till rum 9 på numera BB och gynelogiska Vårdavdelningen i Hudiksvall. Denna gån för att fått operera bort min livmoder pga cellförändringar.

Efter operationen var jag förvirrad och saknade nån att krama så jag fick denna av en sköterska.
Som jag döpte till Ninis.

Efter  det kom jag till avdelningen. Och bakom denna dörr börja mina minen att jobba. Jag har vid två tidigare gånger varit bakom denna dörr. Det jag minnes var den gången jag väntade min äldsta dotter. Jag fick havenskapsförgiftning när jag väntade mina två döttrar. Men minnet som kom fram var när jag väntade min äldsta. Jag var nedstämd och rädd att för att min älskade dotter skulle dö och att även jag skulle somna in. Jag visste då inget om vad havenskapsförgiftning var och gick där och såg mammor föda sina barn medans jag fick gå och vänta. Fick åka hem över några dagar men så fredag den den 23 juli när jag kom tillbaka blev jag rejält sjuk jag hade sprängande huvudvärk och skyhögt blodtryck och minns jag låg och hade blodtrycksmanshett på höger arm som personalen kom och tog en gång i timmen den natten. Jag minns jag ringde hem och fråga min dåvarande sambo om han hade varit hos mig på natten för jag minns att det var nån som kom in i rummet och satte satte sig på sängkaten och la handen på min vänstra axel. Det var så verkligt. Men det var inte han. Utan min pappa som hade besökt mig. (och han var död sen 27 januari 1998. )
Hur som helst kom läkaren in på förmiddagen den 24 juli när min sambo tsm med två¨av våra vänner var och hälsa på. Och berätta att jag skulle bli igångsatt. Jag minns jag jag gå med sammandragningar och fick ondare och ondare. På tre dagar fick jag genomlida allt vad en normal sammandragningar till verkar innebar. Måndagen en 26 juli var värst även om jag fick träffa min brorsons äldsta som föddes den 29 april samma dag så var dagen outhärdig. där gick jag med gåbord längst korridoren fram och tillbaka. minns också att min sambo fick öppna fönstret och ge mig en papperskorg för jag spydde ner både papperskorg och golv. Kände magen bara vände sig ut och in och jag kunde inte ens känna lukten av mat som serverades på mitt nattduksbord. Kvällen ko och jag blev så trött att jag hängde på det där gåbordet och kunde knappt inte gå. Så jag fick lägga mig i sängen på rum 9 och lyckades somna. Vakna av rejäla verkar och ringde på klockan. Sköterskor kom och min sambo. Som hjälpte mig till toaletten. Hörde mig skrika och sa att jag skiter i den där jävla pottan som jag måsta ha pga de skulle ha urinmätning. När jag kom tillbaka till sängen  kom läkaren och de kollade mig och sa att jag var uppe i 2 centimeter. Det var bar a att köra in mig till förlossningen. Jag frågade men vad ska P sova då..De svara i en fotölj på förlossningen. 
Men så blev det inte allt gick så fort och de var tvungna att påskynda förlossningen genom att klippa upp mig där nere och allt gick så fort att och bara på några minuter var min äldsta dotter född. Jag minns jag sa till min sambo att vi skulle skaffa oss en till. 
Och 2001 den 16 februari på samma rum kom jag tillbaka igen. Med samma sjukdom men denna gång fick jag behålla mitt barn på avdelningen. Vilket jag inte fick med min äldsta eftersom hon hamna på Neoavdelning (förtidiga födda barn). Hon vart nerkyld och höll på få syrebrist så det var därför de var tvungna att påskynda förlossningen. 

Men nu denna gång den 10 juni 2019 var jag tillbaka för att ta bort min livmoder. Efter att gått över 3 år med enorma blödningar. 
Så här långt kändes det bra och jag är glad att jag och min fd kurator bearbetade min förlossningsdeperation 2016. Att det inte är mitt fel att få en förlossningsdepperation utans personalens ansvar att se till att både barn och mamma mår bra vid hemgång- För tiden efter var enorm påfrestande eftersom jag kunde inte ta till min äldsta dotter och det var som jag födde min äldsta dotter två gånger. Med tanken på mina havenskapasförgiftningar och att jag blev igångsatt även med min yngsta dotter. 

Fick även en son 2004 den 22 december och hade jag inte tjatat på läkrarna hade jag förmodligen fått havenskasförgiftning då också. Men jag han stoppa det i tid. Ven han igångsatt. 

Älskar dem alla tre. 


torsdag 2 maj 2019

Nekad gastric bypass :(

För inte så länge sen blev jag nekad till en gastric bypass då läkaren påstod att en massa skit. Fick inte ens föra talan utan han tugga på och klippte av mina frågor. Ville inte ens lyssna på vad jag hade att säga. Mötet med läkaren tog ca 5 minuter. Ursäkten läkaren skrev var denna:

Besöksanteckning

Antecknad av ************ (Läk) på KIRURGI,
2019-04-12 15:36
ÅTERBESÖK KIR - HUKIRM
Besöksorsak
Bariatrisk kirurgi. Inremitterande E-hälsan Söderhamn.
Tid/Nuv sjukdomar
Enligt psykjournal utvecklingsstörning. Tablettbehandlad hypertoni. Flera intoxikationer och inlagd på grund av detta senast i maj 2017. Tidigare haft god man nu kontaktperson. Kan inte sköta sina mediciner själv utan har apodos.
Aktuellt
Ånyo remitterad för bariatrisk kirurgi där undertecknad träffade henne 2017-10-02. Fortfarande intresserad av bariatrisk kirurgi.
Bedömning/åtgärd
Det har ännu inte gått två år sedan senaste suicidförsök och har upprepade sådana och enl psykjournal tendens till självskadebeteende alltså. I och med behov av god man/stödperson apodos tycker jag inte hon verkar stabil nog för bariatrisk kirurgi vilket jag förklarar för henne.
Diagnos
E660 Fetma orsakad av kaloriöverskott

***************************************************************
Kan berätta att jag inte haft en enda suicidförsök på två år. Att jag har stödperson är för att jag behöver någon som jag kan träffa och gå ut och fika med. Att jag har apodos var från början pga suicidförsök men att nu är det för ekonomiskt jag har det.
Godman har jag heller inte länge och att jag hade godman var pga mitt ex förskingrade pengar och jag hade inget val än att skaffa godman. Men att nu är han ute ur bilden och jag behöver inte längre godman.
********************************************************************
Förra gången jag var dit tog det 2 minuter. Fick inte ens förklara mig då heller samt att det var samma läkare som nu sist.
Antecknad av *********** (Läk) på KIRURGI,
2017-10-02 13:47
ÅTERBESÖK KIR - HUKIRM
Inremitterande
Svar till min läkare..på min hälsocentral
Besöksorsak
Bariatrisk kirurgi.
Aktuellt
Varit på gruppinformation gällande bariatrisk kirurgi 2017-02-28 och nu kontaktat oss igen för ett besök och diskutera detta. Jag ser dock i journalen att hon i slutet av april månad låg inne på psyk på grund av en intox i suicidsyfte. Därmed alltså inte aktuell för överviktskirurgi i nuläget.
Bedömning/åtgärd
Bedöms inte som psykiskt stabil och därmed inte aktuell för överviktskirurgi. Vi har krav på psykisk stabilitet i 2 - 3 år innan detta kan bli aktuellt. Patienten verkar i övrigt ha en leg autonom funktionsnivå, kan inte sköta sina mediciner utan har Apodos och är i behov av en godman så frågan är om hon någonsin kommer att vara aktuell för bariatrisk kirurgi egentligen.

Diagnos E660 Fetma orsakad av kaloriöverskott 
 
**********************************************
Det är så sjukt att en läkare får bete sig på detta sättet. Och inte mår jag precis bra av att behöva gå med min kropp och käka en massa korkade medciner. 
 
 
 
 

söndag 17 mars 2019

De tolv stegen för mig & för andra

ACA:s 12 Steg

  1. Vi erkände att vi var maktlösa inför effekterna av alkoholism eller annan dysfunktion i
    familjen och att våra liv hade blivit ohanterliga.
  2. Kom till tro att en Kraft större än oss själva kunde återge oss förståndet.
  3. Tog ett beslut att överlämna vår vilja och våra liv i Guds omsorg, sådan vi uppfattar Gud.
  4. Gjorde en grundlig och oförskräckt moralisk inventering av oss själva.
  5. Erkände för Gud, oss själva och en annan människa den exakta innebörden av våra fel.
  6. Var fullständigt redo att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsdefekter.
  7. Bad ödmjukt Gud att avlägsna våra brister.
  8. Gjorde en lista över alla personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.
  9. Gjorde direkta gottgörelser till dessa människor varhelst det var möjligt, utom då detta
    skulle skada dem eller andra.
  10. Fortsatte att göra personlig inventering och när vi hade fel erkände vi det genast.
  11. Sökte genom bön och meditation att förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan
    vi uppfattar Gud, och ber då endast om kännedom om Guds vilja med oss och kraft att
    utföra den.
  12. När vi hade haft ett andligt uppvaknande som ett resultat av dessa steg, försökte vi att föra detta budskap vidare till andra som fortfarande lider och att tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
De 12 Stegen är omtryckta och anpassade med tillstånd av Alcoholics Anonymous World Services, Inc.

lördag 16 mars 2019

Om mig !

Om mig. Vem är jag och varför är mitt liv som det är. Ena dagen är jag glad andra dan är jag ledsen. Ena dagen är jag nedstämd och har ingen koncentration för någonting alls.

Vad är felet med mig, varför finns jag. som just nu känner jag att mitt liv är enda röra och jag vill bort från allt. Få somna in för alltid.
Sen jag flytta hit där jag bor nu har jag fått mer hjälp för min intellektuell funktionsnedsättning. Hjälp för att klara av min vardag. Sen att jag har underbara barn och en sambo hjälper mig att påminna om saker. De ser på min memoplanner vad som ska göras och de ser på scheman om jag borstat tänder eller inte. Idag glömde jag bort det. Så får köra en vända nästa gång jag ska förbi badrummet. I veckan här fick jag även schema för kattlådan, disken, och städschema från min arbetsterapeut.

Men det är så mycket jag måste ta tag i som jag känner jag orkar inte just nu. I bland bara känner jag mig som jag bara vill stänga in mig och att jag inte orkar med allt tjat. Stänga av mobil och sociala medier. som spammar min mail med dess grupper och skit. 

Så man undrar vem är jag, och vad kan man säga om mig. Jag är nog den jag är.

ibland kan jag känna mig upprymd av ideér och ibland har jag inga såna alls. Då vill jag bara samla tankarna på att lägga pussel.

Hela mitt liv är som ett enda pussel. Få bitarna på plats tar tid för mig. Då händer det att jag stressar för att hinna med att lägga klart pusslet, men det blir aldrig klart. När inte det blir klart känner jag mig misslyckad och nedstämd.