Sjunde steget !!

Att be
Sjunde steget i Att förstå det tolv stegen med Terence T. Gorski.
Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

Gud avlägsnar brister genom att få människor att ta itu med set som behövs för att bota deras problem. Jag tror att sinnesrobönen, som ofta används på tolvstegsmöten, fångar det centrala i vad sjunde steget går ut på: ”Gud, e mig sinnesro att acceptera et jag inte kan förändra, mod at förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Låt oss använda denna bön som vägledning för att förstå hur sjunde steget fungerar.

Den börjar med orden: ”Gud (eller din högre makt), ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra”. Som vi redan nämnt är Gud den källa till mod, styrka och hopp som människor bygger sitt tillfrisknande på. De måste se utanför sina missbrukarcentrerade referensramar genom att vända sig till sin högre makt för att få hjälp med att lösa sina problem. Vad deras högre makt ger dem är sinnestillstånd som låter dem acceptera sig själva precis som de är med alla starka sidor och svagheter. När människor hyser sinnesro tror de bergfast att det är i sin ordning att vara själv och att deras liv utvecklar sig som de borde.

De blir också tillsagda att ”acceptera det vi inte kan förändra”. När man accepterar anser man att saker är som de ska utan ingripande eller inblandning från vår sida. När alkoholister väl har insett att de är maktlösa måste de överlämna sig åt Gud och sluta försöka utöva kontroll. Du är inte världsalltets väktare. Det finns saker som du inte kan hantera och det är i sin ordning att du slutar försöka. Varför kan du inte kontrollera allt? Jo, därför att du är en ofullkomlig människa med begränsningar. Sådan föddes du och sådan kommer du att vara när du dör. Du kan inte vara allt för alla människor, och du behöver inte försöka vara det.

Vissa människor läser denna del av sinnesrobönen och kommer inte längre. De börjar tro att ”allt jag behöver göra är att lämna över mina problem åt Gud, så fixar han dem”. Denna tolkning av att ”lämna över” betyder egentligen: ”Jag behöver inte göra något!” Är det verkligen vad sinnesrobönen säger oss? Det tror jag inte. Om ”att lämna över” betydde: ”Jag har inget ansvar att göra något”, skulle man bli tvungen att skriva om bönen så att den lydde: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera allt eftersom det inte står i min makt att förändra något”.

Vi har faktiskt förmåga att ändra vissa saker i våra liv. Följande del av sinnesrobönen ber om ”mod att förändra det vi kan”. Folk behöver mod för att göra de saker som det står i deras makt att göra. De behöver komma underfund med sina förpliktelser och utföra dem närhelst det är möjligt. De måste göra vissa saker under tillfriskandet – inte därför att de känner behag av det utan därför att det är deras ansvar.

Den sista delen är det svåraste: ”förstånd att inse skillnaden”. Hur vet du när du slösar bort energi på saker som du inte kan förändra och när du är aktiv inom den sfär där du har auktoritet och inflytande? Eftersom vi är människor har vi våra begränsningar: vi kan inte alltid se skillnaden. Hur ska vi veta när vi ska satsa energi och när vi ska ”lämna över”? Det är en svår kamp för alla människor som tillfrisknar – att få förstånd att inse skillnaden.

Så vad gör man egentligen när man arbetar med sjunde steget?

1. Du granskar regelbundet de mål du valt i livet och vad du gör för att förverkliga dem.

Tillfriskande människor måste veta vad de vill få ut av sin nykterhet, och det innebär att de måste veta vad de sätter värde på. Vad är verkligt viktigt? Du har begränsande mängder tid, energi och resurser. Vad bör du investera i och vad bör du lämna därhän?

Sjätte steget har lärt dig att dina karaktärsfel ofta får dig att göra saker som i själva verket är av föga värde för dig. Mitt förslag är att man skriver en lista över värderingar och mål, definierar vad man sätter värde på i den nyktra tillvaron och vad man vill göra för att dessa värden ska förverkligas. Den första frestelsen är att sätta upp mål utanför en själv: Jag vill ett bättre arbete, jag vill tjäna mer pengar, jag vill bli mer betydande och inflytelserik. Det är inget fel i att sätta upp yttre mål., men det är inte vad sjunde steget går ut på; det begär att du ska sätta upp mål på det område som är av allt överskuggande betydelse.

2. Du inser att karaktärsdaning (Psykisk tillväxt) och framväxten av andliga värden är de enda meningsfulla och bestående målen i livet.

Psykisk och andlig tillväxt är det som verkligen räknas. Det är absolut nödvändigt om de ska bli fullvärdiga människor som förtjänar kärlek, aktning och allt gott i tillvaron. Allt annat är obeständigt. Det enda som folk inte kan ta ifrån dig är din karaktär de värderingar som du internaliserat och använder för att ordna ditt liv. Det är det som räknas. Det är din uppgift att skåda in i dig själv och upptäcka vem du verkligen är och vad du faktiskt förmår göra. När du får tillgång till hela den andliga potentialen inom dig kan du bygga upp ett meningsfullt och glädjerikt liv.

3. Du inser att dina naturliga behov bara är ett medel till fysisk överlevnad, och att fysisk överlevnad bara har mening och syfte i den mån den är inriktad på att utveckla karaktären och varaktiga andliga värden.

Vi har alla behov av mat, sexualitet, värme och kläder, och fysiska nödvändigheter vidmakthåller våra kroppar. Men vad tjänar det till om vi vinner hela världen, förlorar oss själva och dör en eländig död?

Ta till exempel Jeremy. Ingen på företaget brydde sig om att gå på hans begravning. Det tvingade Jeremy att ta sina värderingar under prövning: ”Vill jag ta livet av mig för att göra människor rika som egentligen struntar i mig?”

Ett av tillfriskandets främsta mål borde vara att komma i balans med sig själv för att därigenom kunna bygga en grund av bestående värden. Utifrån denna grund kan man sedan fylla sittliv med familj, arbete, vänner och ägodelar som då kommer att få ett verkligt värde för en.

Jag har inte lärt mig den saken på något lättvindigt sätt. För inte så många år sedan förestod jag ett behandlingshem med en omsättning på flera miljoner dollar och ett syfte en furstlig lön. Jag hade ny bil och ett vackert hem. Jag vägde också femtio kilo för mycket, var förtvivlad ensam och oerhört olycklig. Jag tvångsåt socker och slukade koffein för att fortsätta. Varför? Därför att jag trodde att om jag hade det största och bästa behandlingshemmet i världen som hjälpte alkoholister att hålla sig nyktra så skulle allt annat i mitt liv ordna upp sig. Jag drev karaktärsfel. Numera kallar jag det för ”messiaskomplexet”. Jag var psykotiskt angelägen om allas väl utom mitt eget. Många tillfriskande människor lider av detta tvång.

Till sist insåg jag att jag inte kunde vara allt för alla människor. Makt och pengar är viktiga saker, men de måste hållas på plats. Jag tog mitt liv under omprövning och lämnade behandlingshemmet för makt – men större mental hälsa och mening i mitt liv.

Många tillfrisknade människor offrar sig därför att de tror att om de kan hjälpa en medmänniska så kommer de att ge deras liv ett värde och mening. Det är inte nödvändigtvis sant. Om du hjälper andra människor och samtidigt arbetar på att utveckla ditt eget jag så blir du en bättre människa. Om du hjälper andra genom att prisge eller offra dig själv åt andra så kommer du att fördärva dig och i det långa loppet antagligen fördärva alla i din omgivning.

Människor som uppträder på det här sättet i AA:s program de som uppger sitt eget jag i ett försök att hjälpa andra kallas för ”blödande diakoner”. De ”lever inte som de lär”. De stöder hundratals människor men är själva olyckliga. De är ofta nyktra ”på vita krogarna” och ”torrfylla”, dvs. fysiologiskt sett spritfria men inte mentalt. De går vilse i tolvstegsprogrammet. De är så upptagna av att försöka tolka stegen och dela budskapet med andra att de glömmer bort att tillämpa principerna på sitt eget liv. De förstår inte att AA är ett själviskt program. Du måste själv tillfriskna först.

I själva verket innehåller AA:s program en ordningsföljd när det gäller vem som ska hjälpas. Älska dig först! Varför det? Jo. därför för om du går vilse i nykterheten löper du stor risk att börja vid roten. Lär dig först älska dig själv, så kan du sedan lära dig älska din familj, dina vänner och dina arbetskamrater. Därför kan du ta itu med samhället och världen.

Om du bryter mot principen att ha ett själviskt program som tar det viktigaste först kommer du inom kort att råka illa ut. Du måste inse att naturliga behov som sex, mat och avkoppling inte är det viktigaste här i världen, de är inte värda att dö för.

Sedan kommer en skrämmande insikt. Om sådant inte är värt att dö för, vad finns det då som är det? Finns det något som det är värt att dö för? När jag frågade en vän i AA om detta föreslog han: ”Terry, varför tänker du inte på saken på ett annat sätt? Finns det någon som det verkligen är värt att leva för?”

Enligt min åsikt är detta ett nödvändigt beslut som man måste fatta när man håller på med sjunde steget. Du måste avgöra vad du har eller måste ha som verkligen är värt att leva för.

4. Du inser att du inte kan leva enbart genom din egen styrka och begåvning utan behöva hjälp.

Jag tror att människor sist och slutligen behöver varandra , och att de finner friheten genom att omsorgsfullt välja vilka människor de vill förlita sig på. Men ibland får du inte möjlighet att välja därför att omständigheterna tvingar dig att hysa tillit. Jag vet till exempel att jag inte kan leva utan den luft jag andas och att jag inte kan andas någorlunda frisk luft om det inte finns företag som följer lagarna för luftföroreningar. Och jag kan inte leva tryggt om någon kör på mig med sin bil. jag kan inte gå över en gata och förbli vid liv om jag inte litar på att andra människor lyder trafikreglerna . Jag kan inte förtjäna min lön om jag inte litar på att chefen betalar den. Och om jag inte har pengar kan jag inte köpa mat eller betala hyran. Dessa förhållanden av ömsesidiga beroendet och behovet av andra människor är centralt om man ska förändra sig.
5. Du inser att alltför stor förtröstan på sig själv och isolering från andra och din högre makt har vållat problem under ditt tillfrisknande.

Vi är begränsade och ofullkomliga människor. Vi kan inte göra allt ensamma. Om man ska överleva i denna värld krävs samarbete. Missbruk av kemiska substanser berövar folk deras förmåga att samarbeta. De blir arroganta därför att spriten eller drogen inte dem känslan att de kan göra allt. De blir jagcentrerade därför att spriten och drogerna skapar illusionen att de behöver någonting annat förutom mer sprit och mer droger.

De flesta alkoholister som blir nyktra upptäcker att de är helt och hållet ensamma. Det som de tidigare uteslutande förlitade sig på för att få tillvaron att gå i lås – spriten och drogerna – fungerar inte längre. Det finns en tröstlös känsla av att inget återstår. När de nyktrar till och deras hjärnor börjar klarna blir de medvetna om vilken förödelse de har åstadkommit, och med den insikten följer skam, skuldkänslor och gnagande smärta. De vill inte tänka på det, och framför allt vill de inte prata om det. Så de börjar ofta arbeta intensivt på egen hand med att försöka råda bot på det. I sin isolering gör de ofta misstag och gör saker och ting värre i stället för att förbättra dem.

Det är viktigt att du rannsakar ditt behov av att arbeta på egen hand och undersöker vad konsekvenserna blir av detta tillvägagångssätt. Allt är möjligt om du får hjälp av andra människor är ovilliga eller oförmögna att ta emot hjälp, i synnerhet när det gäller att hantera deras egna karaktärsfel.

Inom AA kallas detta att inse sitt behov av hjälp ofta för ”kapitulation”. Jag tror inte kapitulation betyder att man ger upp sitt ansvar- kapitulation betyder inte att din högre makt eller andra människor kommer att åstadkomma förändringarna åt dig. Jag tror att människorna skapades att vara beroende av varandra, att i sund blandning ta ansvar själva och överlämna sig åt samarbete. Oberoende och samarbete måste vara i dynamisk balans.

För att åstadkomma balans mellan oberoende och samarbete behöver du sinnesro att acceptera det du inte klarar på egen hand, och beredvillighet att överlåta åt någon annan, eller andra, att sköta om det. Sedan behöver du mod att använda din tid och energi till sådant som du klarar av och som kan förbättra din situation.

6. Du inser att du inte kan leva ett meningsfullt liv utan ödmjukhet – den sanna kunskapen om vem du är, med både starka och svaga sidor.
Ödmjukhet betyder inte att förringa sig själv- det betyder att du vet med hela ditt väsen vem du verkligen är. Det betyder att du är i besittning av dina starka sidor och svagheter och på allvar vet att du duger som du är.

Ödmjukhet är att veta att du har förmåga att göra allt som behövs för att överleva. Du har kanske inte den förmågan när du är ensam, men du har en högre makt och andra människor som hjälper dig. Ödmjukhet är ett verktyg för att frigöra sig från sitt missbrukarjag. Det är endast genom självkännedom som du kan besegra de tendenser till beroende som du bär inom dig.

Jag tror inte att människor någonsin blir helt fria från det egna jaget, och inte heller att de kan övervinna alla sina mänskliga begränsningar. Men du kan bli tillräckligt fri för att ta reda på ditt sanna jag och förverkliga ditt verkliga jag – den del av dig som legat begravd under ditt beroende. Som en följd av detta kan du överskrida dina nuvarande begränsningar och upptäcka hur du ska vinna verklig frihet och sinnesro. Du kan helt uppriktigt säga: ”Jag vet vem jag är och jag duger. Jag behöver inte längre kämpa för utsiktslösa mål.”

7. Du ber regelbundet Gud, sådan du uppfattar Honom, att avlägsna de karaktärsfel som hindrar dig från att visa sann ödmjukhet och handla i enlighet med ditt sanna jag.

Genom att regelbundet be att dina karaktärsfel ska avlägsna lägger du dig till med vanan att koncentrera dig på ditt mål i fråga om att ändra personlighet. Dag efter dag påminner du dig själv om de karaktärsfel som skapar problem för ditt tillfriskande och inriktar ditt sinne på att frigöra dig från dessa fel. Eftersom dina karaktärsfel är djupt rotade i din personlighet försvinner de vanligen inte i en hast. Du blir fri från dem ett tag och sedan kommer de tillbaka. Det krävs daglig disciplin för att skap ett medvetande om felen och bevara din koncentration på den förändring du vill uppnå.

En bön jag rekommenderar är: ”Gud., ge mig mod och styrka att veta vem jag verkligen är, att handla i enlighet med detta i mitt liv och avhålla mig från att använda tid, energi och intresse på att tillfredställa mina karaktärsfel.” Men vid sidan av bönen måste du också göra fotarbetet. Du måste sluta agera ut dina fel och börja göra något annat i stället. Du måste förverkliga det nyktra livet. Du måste göra programmets principer till en realitet i din livsutövning. Och när du gör det avlägsnar den högra makten dina fel.

Saker att komma ihåg.
När du genomför sjunde steget innebär det att du:
1. Regelbundet granskar dina mål i livet och vad du gör föra att förverkliga dem.
2. Inser att karaktärsdaning (psykisk tillväxt) och framväxten av andliga världen är de enda meningsfulla och bestående målen i livet.
3. Inser att dina naturliga behov bara är ett medel till fysisk överlevnad och att fysisk överlevnad bara har mening och syfte i den mån den är inriktad på att utveckla karaktär och bestående andliga värderingar.
4. Inser att du inte enbart kan leva genom din egen styrka och begåvning utan behöver hjälp.
5. Inser alltför stor förtröstan på dig själv och isolering från andra och din högre makt har vållat problem för ditt tillfrisknande.
6. Inser att du inte kan leva ett meningsfullt liv utan ödmjukhet – den sanna kunskapen om vem du är, med både starka och svaga sidor.
7. Regelbundet ber till Gud, sådan du uppfattar Honom. Att avlägsna de karaktärsfel som hindrar dig från att visa sann ödmjukhet och handla i enlighet med ditt sanna jag..