idag.

Idag är det en tråkig dag här på jobbet. Känns långt innan man ska hem. Är trött och slut i huvudet. Vaknar tidigt före innan klockan ringer på morgonen. Men nu är det en vecka kvar innan semestern kär. Tänkte jag skulle skriva lite dagbok nästa fredag innan jag slutat för dagen. Så har jag det gjort. 

Känner ingen ångest men är krasslig ändå. Känns skönt att nästan alla räkningar är betalda. så är inte orolig över det. Mest orolig över att det kommer väl bli bråk med gubben igen innan man får pengar igen. 

nej nu får jag sluta klaga. och se framåt att jag om tre veckor drar till Ljusdal över dan sen ska jag dit igen 26 juli och stanna över helgen. Sen är det inte långt kvar innan man börjar jobba igen. -skriver igen efter jag kommit från semestern. Hörs !

Ångest

 Då var det här med ångest. Förstår inte varför det alltid ska komma i början på nya året. Den här gången för ekonomin inte går ihop. Ska försöka lösa det till nästa vecka med är tveksamt om det går att lösa. Därför har jag ångest och svårt att sova om kvällarna. Känns som jag vill ta massor med mediciner så  jag slipper tänka. Men känner jag har inte råd att lägga in mig på psyk för det kommer ändå inte hjälpa. Så jag vet inte vad jag ska göra. Samtidigt känns det jobbigt att stötta min närmaste när de lider med ångest dom  skadar sig själva. Så tänker jag vill också göra det. Men tänker att det kommer ändå inte hjälpa, bara för stunden. Sen kommer det tillbaka som en ond cirkel. Nej måste tänka om när det gäller det här med ekonomin. Sätta ner foten att nu räcker det Natahlie du kan inte fortsätta såhär längre. För jag vägrar ha godman igen så jag måste tänka om när det gäller ekonomin. 

God fortsättning på nya året och hoppas den snart blir bra igen. Ta hand om er där ute. Kram på er. 

Börjar bli !!

 Börjar bli deprimerad igen vet inte varför. Känner bara jag vill dra täcket över huvudet och somna om igen när klockan ringer på morgonen. 

Känner ingen ork att jobba på dagliga verksamheten när jag är deprimerad. Men det får jag stå ut med om inget så faller jag ännu mer nedför i min depression. Och det vill jag inte. Som tur är jobbar jag bara 4 dar i veckan och går hem när jag gjort mina tre timmar här på dagliga verksamheten. 

Försöker undvika folk som är lätt att bli deprimerad och får ångest. Men det är svårt eftersom man träffar dem varje dag. Så jag försöker att inte bry mig, eftersom jag också har lätt att få ångest. Ibland när jag får ångest brukar det hjälpa att jag kollar film eller försöka sova vilket har hjälpt. Men på senast ar godis hjälpt eller att jag tröstätit. Eller att jag åkt ner på stan en lördag förmiddag. Då brukar det oftast bli godis eller mat jag köpt. 

Allt för länge sen

 Det är allt för länge sen man var här. Har varit instabil med psykiskt ohälsa sen 2020 men nu är jag bättre och hoppas jag inte behöver vara så sjuk igen. Vill bara inte det. 

Året var  2020jag kände att det blev för mycket med min sambo, vänner jag allt blev för mycket och stressen slog ut min kropp och sluta med att jag hamnade på psyk. Med ect behandling. Jag som ville göra by pas operation och allt nu blev det inte så allt glömdes bort så var det där covid 19som satte djupa sår i mig som att jag inte fick åka och hälsa på mina barn som jag ville. Allt på en gång kan man säga. Nu har det gått 3 år snart sen jag låg inne på psyk. Och jag äter fortfarande antidepressiva mediciner för att förebygga att jag inte blir så sjuk igen. 

Så var det där med vem tar hand om min katt om jag åker in på psyk igen och vem tar hand om min nygamla pojkvän om jag hamnar på psyk igen. 

Nog klagande nu. å jag stoppar här för ett tag. Men kommer snart in igen och skriver. ¨

Kram kram på er alla. 

Ett trauma jag inte trodde fanns !

Så som rubriken lyder så ska jag berätta om ett trauma jag inte trodde fanns. Det som skedde för 9 år sen skulle upprepas igen nyligen 2020.
**************************************************************************
Det började bra. Men så kom de där tankarna tillbaka. Minnet då jag och min exman flyttade tillbaka till min hemkommun igen. Med oss hade vi en vän från hans barndomslandskap samt vännens flickvän. Allt började bra fram tills att min vår vän frågade min exman kunde ställa upp och hjälpa vår vän och hens flickvän med ett barn. Pga att hen också var en tjej.
Hen frågade även mig vad jag tyckte om saken och jag minns inte riktigt vad jag sa, men något i stilen med vad vill han då?
****************************************************************************
Historien upprepades nu efter 9 år och jag mår skit så inne helvete, Jag visste inte ens att detta skulle hända igen men det gjorde det,. Och det gör så himla ont i mig. Det började med att hen ville förföra min bror att få han att göra hen gravid. Sen även om hen inte ens själv visste om det genomskåda jag hen med att hon skulle förföra min nuvarande sambo. Vilket blev ett helvete utan dess like. Jag blev mer och mer nedstämd och argare. Fick sömnproblem, vägrade äta, ständigt på min vakt, kontrollerande och ångest.

Hen hade bara någon vecka innan pratat om det här med att skaffa barn. Och jag sa till hen att får jag veta att min sambo gör någon annan gravid så skulle jag inte orka leva längre. jag berättade för henne att jag haft två missfall med min sambo och att jag sent som förra året fick genomgå en livmodersbortagning pga cellförändringar. Samt att det senaste missfallet jag fick mådde jag rejält dåligt över. Eftersom jag alltid velat ha barn med min sambo sen jag gick i gymnasiet.
Hur som helst ja jag mådde skit efter det hon berättade om att hon ville ha barn men att hon fortfarande var bisexuell.. Men hon kunde tänka sig ha sex med en kille.

Mina tankar växte och växte och ni som har ptsd kan tänka er hur det känns att få ett sånt här trauma spelas upp i huvudet. Jag var här, jag var där, men ändå inte.

Scenen i mitt huvud var i mitt hus där i min hemkommun. Men i verkligheten var jag i min nuvarande kommun. 

Dagen kom och jag grälade på min sambo. Ett rejält gräl dessutom. (vi som aldrig någonsin grälat tidigare.)

*****************************************************************************

Det som inte hen ville acceptera och prata om är min ptsd för hen prata aldig med mig om det. men men. Det jag kan göra nu för att kunna berabeta mitt trauma som jag inte ens trodde var sant är följande:

 1. Rädsla och ångest 

.

( I det här fallet gäller det här med hens desperata försök att bli gravid. Spelar roll med vem det än är och med vem. Bara om att hen blir gravid. )

2. Återupplevelser 

( Och så var det där med Flashbacks från den där sommaren 2011. som ebbades fast nu igen år 2020. Trodde att jag hade glömt det där men hen var där och hen var även här nu 2020. Minnerna började komma mer och mer och ju mer. )

3. Fysiologisk arousal 

(I det här fallet började det som nervositet, upprördhet, vaksamhet, darrningar och fick svårt att sova. Jag var ständigt på vakt och jag bad även min nära vän till granne att hålla koll på vad som skedde. )

4. Undvikande 

(Jag stängde av försökte att inte tänka på det där men ändå kom det som ett brev på posten. Jag letade febrigt i mitt minne som hade blockerat traumat och undvek de känslor som påminde om traumat.  )

 5. Nedstämdhet 

(Jag kände sorg, deprimerad. Hade gråtattacker, tankar om att skada mig själ. Fick panikångest. Kände att inget var roligt längre. )

6. Koncentrationssvårigheter 

(Jag försökte koncentrerar mig men det gick inte. Jag hade plågsamma känslor och minnen. Min hjärna var ständigt på hög varv att gå igenom traumat och föra det tillbaka. Jag kände mig så trött av allt jagade efter minnen. )

7. Förlust av kontroll 

(Under den här traumatisa händelsen hotades mitt liv och även för dem jag äskar. I det här fallet mina barn, min älskade granne och min sambo. För jag kände att jag inte hade kontroll för mina känslor, min kropp. Eftersom jag hade återkommande påminnelser om traumat, bilder.)

8. Skuld och skam 

( Trauma ledde till känslor av skuld eller skam.)

9. Ilska 

(Jag kände ilska och den riktades mot den person som ville skada mig. I det här fallet med att försöka förföra min sambo att hen skulle bli gravid. Och som störde mitt liv.  )

10. Självbild och negativa tankar om andra människor och livet i allmänhet 

(Jag försökte att inte tänka på att jag var en dålig människa och att det här dåliga som skedde hände inte mig. Och att om jag ändå inte tagit in hen i min och min sambos lägenhet och låtit hen bo hos oss hade det här aldrig hänt.)

11. Påminnelser om det förflutna 

(Så slutligen för mitt trauma påminde jag mig om liknade fall i det förflutna. Och jag började plötsligt minnas händelser som jag inte trodde fanns och som jag hade glömt.  )

*************************************************************************

Så nu ör man i det stadiet att jag måste försöka bearbeta traumat i min takt. Vad som händer nu och framåt vet jag inte. Hen är i alla fall ute ur bilden och jag hoppas verkligen inte att jag behöver se eller träffa hen igen. 

Näthat

Näthat är något som blir allt vanligare och varligare för varje år. Varje dag får barn, ungdomar och vuxna dras med hårda ord, kränkningar osv.

Detta är nattbarn och här tar vi upp det mesta även om mobbning. Så följande ska vi ta upp om en app som har blivit väldigt omtyckt runt om i världen så även här i Sverige.

Appen heter Tellonym och visst ser den lockande ut med sitt lilla söta rosa ansikte?

Så nu tänker ni det är väl inget farligt att ladda hem denna app på våra mobiler. appen är som en chatt man kan skriva både anonymt och visa sitt användarnamn.

Till en början är frågorna snälla och inte så farligt som det ser ut. Men de är anonyma så man ser inte vem som sänt dem.
som tex:
Vad är viktigast för dig?
Var bor du nånstans?
Vilka sorters frågor svarar du aldrig på?
Finns det nåt du önskar dig just nu?

Osv....
Men sen kommer det man helst bara kanske vill slippa läsa som fråga.(även dessa anonyma) Som tex:
När hade du sex ?
Varför är du tjock och fet?
Osv....
Sen kommer det något som man helst vill att det inte ska finnas. Nån anonym person utger sig vara nån annan som detta exempel:

Jag tycker de va skönt med hårt sex // för och efternamn (falsk person då det inte är inte är samma person som utger sig vara bakom sin mobil)

Så vad tycker ni om denna app hittills? Ärligt SKIT. För här kommer mer intressant om vad folk säger om denna app.

Det är några av dom negativa skerna om användningen av denna app tellonym. Och klagomålen om den berömda appen är även ute bland media som denna:

https://www.varldenidag.se/nyheter/ny-popular-app-anvands-for-mobbning-bland-unga/repscB!68WrxAZJ2kQ500ajPJpvaw/?fbclid=IwAR3zR9Xqn4wRVU9rx9qcqbXL93rfde3VS9YAlBrV7P3vnSjtHbgFE8QkvyI

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=7184557&fbclid=IwAR3KG5RMctH0rpRekDUT6h9rPmMykwOweQ78QoOz1khPPUGNU6YKY_9FDTw

Så till förra veckan fick det vara nog då jag blev uppringd av en tjej och var väldigt ledsen att hennes lillasyster blivit uthängd av en person som utgick för att vara hennes lillasyster.

Då Brann det till och jag gjorde allt för att få stopp på den anonyma person som satt vid sin mobil och låtsade vara lillasystern.

Så jag skapade gruppen " https://www.facebook.com/groups/508398759867727/?epa=SEARCH_BOX " på fecebook. För att hjälpa och stötta denna tjej.

Sluta med att jag fick vända mig till ägarens mamma av den profil där dramat uthängdes. Idag är kontot hens raderat.

Men hallå ska detta behöva var så här varför ens mobba..och inte nog med det. Det kan även vara äckliga pedofiler bakom mobilen med som gör det ännu värre. Så det inte bara är barn och ungdomar som har denna app på sina mobiler.

Rum 9

Den 10 juni 2019 var jag tillbaka till rum 9 på numera BB och gynelogiska Vårdavdelningen i Hudiksvall. Denna gån för att fått operera bort min livmoder pga cellförändringar.

Efter operationen var jag förvirrad och saknade nån att krama så jag fick denna av en sköterska.

Som jag döpte till Ninis.

Efter  det kom jag till avdelningen. Och bakom denna dörr börja mina minen att jobba. Jag har vid två tidigare gånger varit bakom denna dörr. Det jag minnes var den gången jag väntade min äldsta dotter. Jag fick havenskapsförgiftning när jag väntade mina två döttrar. Men minnet som kom fram var när jag väntade min äldsta. Jag var nedstämd och rädd att för att min älskade dotter skulle dö och att även jag skulle somna in. Jag visste då inget om vad havenskapsförgiftning var och gick där och såg mammor föda sina barn medans jag fick gå och vänta. Fick åka hem över några dagar men så fredag den den 23 juli när jag kom tillbaka blev jag rejält sjuk jag hade sprängande huvudvärk och skyhögt blodtryck och minns jag låg och hade blodtrycksmanshett på höger arm som personalen kom och tog en gång i timmen den natten. Jag minns jag ringde hem och fråga min dåvarande sambo om han hade varit hos mig på natten för jag minns att det var nån som kom in i rummet och satte satte sig på sängkaten och la handen på min vänstra axel. Det var så verkligt. Men det var inte han. Utan min pappa som hade besökt mig. (och han var död sen 27 januari 1998. )

Hur som helst kom läkaren in på förmiddagen den 24 juli när min sambo tsm med två¨av våra vänner var och hälsa på. Och berätta att jag skulle bli igångsatt. Jag minns jag jag gå med sammandragningar och fick ondare och ondare. På tre dagar fick jag genomlida allt vad en normal sammandragningar till verkar innebar. Måndagen en 26 juli var värst även om jag fick träffa min brorsons äldsta som föddes den 29 april samma dag så var dagen outhärdig. där gick jag med gåbord längst korridoren fram och tillbaka. minns också att min sambo fick öppna fönstret och ge mig en papperskorg för jag spydde ner både papperskorg och golv. Kände magen bara vände sig ut och in och jag kunde inte ens känna lukten av mat som serverades på mitt nattduksbord. Kvällen ko och jag blev så trött att jag hängde på det där gåbordet och kunde knappt inte gå. Så jag fick lägga mig i sängen på rum 9 och lyckades somna. Vakna av rejäla verkar och ringde på klockan. Sköterskor kom och min sambo. Som hjälpte mig till toaletten. Hörde mig skrika och sa att jag skiter i den där jävla pottan som jag måsta ha pga de skulle ha urinmätning. När jag kom tillbaka till sängen  kom läkaren och de kollade mig och sa att jag var uppe i 2 centimeter. Det var bar a att köra in mig till förlossningen. Jag frågade men vad ska P sova då..De svara i en fotölj på förlossningen. 

Men så blev det inte allt gick så fort och de var tvungna att påskynda förlossningen genom att klippa upp mig där nere och allt gick så fort att och bara på några minuter var min äldsta dotter född. Jag minns jag sa till min sambo att vi skulle skaffa oss en till. 

Och 2001 den 16 februari på samma rum kom jag tillbaka igen. Med samma sjukdom men denna gång fick jag behålla mitt barn på avdelningen. Vilket jag inte fick med min äldsta eftersom hon hamna på Neoavdelning (förtidiga födda barn). Hon vart nerkyld och höll på få syrebrist så det var därför de var tvungna att påskynda förlossningen. 

Men nu denna gång den 10 juni 2019 var jag tillbaka för att ta bort min livmoder. Efter att gått över 3 år med enorma blödningar. 

Så här långt kändes det bra och jag är glad att jag och min fd kurator bearbetade min förlossningsdeperation 2016. Att det inte är mitt fel att få en förlossningsdepperation utans personalens ansvar att se till att både barn och mamma mår bra vid hemgång- För tiden efter var enorm påfrestande eftersom jag kunde inte ta till min äldsta dotter och det var som jag födde min äldsta dotter två gånger. Med tanken på mina havenskapasförgiftningar och att jag blev igångsatt även med min yngsta dotter. 

Fick även en son 2004 den 22 december och hade jag inte tjatat på läkrarna hade jag förmodligen fått havenskasförgiftning då också. Men jag han stoppa det i tid. Ven han igångsatt. 

Älskar dem alla tre.