En sanning om mig själv !

Brottas varje dag med det. Kämpar för att minnas. Men okej ska ta det från början. När jag var fyra år var jag och min bror till BUP i Gävle. Jag bedömdes att ha en försenad utveckling men inte lika stort som min bror hade. Så vi fick stanna ett år till i förskolan (numera kallas för 6års): REdan i ettan hade jag 5 timmars extra resurser av hjälplärare. Jag klarade varken av skolsituationen eller kompiskontakter  utan min bror. Och fick börja tsm med honom i särskolan.På senare år i för bara ca 2  år sen fick jag veta att jag har en Interlektuell funktionshinder som gör att jag har svårt att anpassa vardagen och att min uthållighet inte är så bra. att går ett par av mina glasögon sönder så måste jag ha ledsagning.

Berättar mer en annan gång.