intellektuell funktionsnedsättning

Skäms inte för att jag har det. Eftersom jag har fattat att det varit något som var fel sen jag gick i skolan.
Men vad är det för något det där Intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning)
Det sägs på en sida att ungefär en procent av befolkningen i Sverige har en intellektuell funktionsnedsättning (tidigare kallat utvecklingsstörning). Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har ofta även andra funktionsnedsättningar, som till exempel rörelsehinder, cerebral pares, autism, eller en syn- eller hörselnedsättning. Det finns olika grader av intellektuell funktionsnedsättning, som innebär allt från en mycket svår funktionsnedsättning, till att personen med visst stöd kan leva ett självständigt liv..
Så att ha en intellektuell funktionsnedsättning innebär att ha svårt att förstå och lära sig vissa saker. Intellektuell funktionsnedsättning påverkar hela ens liv, men bra rutiner och ibland även hjälpmedel kan göra vardagen lättare.

En intellektuell funktionsnedsättning kan bero på många olika saker. Det är ganska vanligt att samtidigt med den intellektuella funktionsnedsättningen ha epilepsi, CP (cerebral pares) eller andra funktionsnedsättningar som till exempel autism eller nedsatt syn. Det är också vanligt med hjärtproblem, depression, sömnstörningar, ätstörningar och fetma.
Intellektuell funktionsnedsättning kallas även utvecklingsstörning eller kognitiv funktionsnedsättning.

För mig är en lindrig intellektuell funktionsnedsättning innebär att man klarar det mesta själv men behöver hjälp med vissa praktiska saker som till exempel att sköta sin ekonomi.
Vid en måttlig intellektuell funktionsnedsättning kan man oftast tala och förstå sådant som är enkelt och hör ihop med vardagslivet. Man behöver stöd av människor som ser till att man har det bra och hjälper till med till exempel mat, kläder, tider och ekonomi.

Som idag. Eller ja i natt funderade jag mycket på det här med min ekonomi och har svårt med handla. Jag tex handlar förts och tänker sen.
Och ibland köper jag saker jag inte ens behöver. Händer också att jag handlar för att jag vill tröstäta.
Att jag inte vet på ett ungefär hur mycket pengar jag ska avsätta till mat när jag ska ha mina tre barn.

Det händer också att jag gör saker som jag kanske inte ens vill göra. Men att mitt tänkande säger JA fast jag kanske borde säga NEJ.
Vilket kan leda till att jag mår skräp och vill bara glömma och ibland stänga in mig i nått rum och gråta. Men att tankarna fortsätter att mala på tills jag rättat till problemet. Så som idag när det gällde ekonomin. Jag har sen i våras funderat på vad rätta medlet är när det gäller just handling och tog upp det med boendestödjaren. Som skulle föra ärendet vidare till sin chef. Så jag hoppas hans lösning blir ett bra sätt att få mig att tänka.

Eftersom när jag gick på gymnasiet funkade det bra när min pappa gav mig en viss summa en gång i veckan. Men att nu har jag ingen pappa eller mamma som kan göra det åt mig. Så jag får själv komma på lösningarna.