Bara för man har legat psyk osv !

Bara för man har PTSD (Post Traumatisk Stress Syndrom). Och att man hamnar på psyk slutar folk att bry sig. Vilka sorters vänner är ni igentligen ? Är det typ bara jag som ska bry mig om er när ni blir sjuka och mår skit ? Ni ringer inte, ni skriver inte, ni klagar och klagar och säger man att man finns där för er..Vad använder ni era mobiler till...Surfa tunt på sociala medier och gnälla..
Jag bryr mig och jag kan ringa..Men varför ska jag hela tiden ta kontakten när även ni kan ringa mig..Eller smsa men vill helst höra era röster i samtalet.
Dessutom har jag haft PTSD (Post Traumatisk Stress Syndrom) sen jag var tonåring men att diagnosen fastställdes i april 2016.
**************************************************************

I skolan var jag ofta mobbad, jag var stressad och skolless. Att jag var stressad var mesta på grund av att inte komma för sent  lektioner, inte komma försent till skoltaxi eller bussar. Jag titta mycket på klockan och kände mig ofta stressad och oron om man skulle hinna var bara det ett stessmoment. Det här ledde till att jag också senare när jag fick jobb så stressa jag för att hinna med. Samt att man skulle passa upp för andra och inte komma försent hem. Kom jag hem försent blev pappa ofta arg och börja ifrågesätta mig över saker om varför jag var försenad. Jag var den som knappt fick vara bland kompisar och komma för sent hem. Medans min bror fick vara borta hur länge han ville.

Det här med stressen fortsatte även när jag fick barn. Och det gick så långt att jag var så fysiskt utmattad att jag blev sängliggande med migrän.

Att få reda på att man har PTSD i 41 års ålder är skräpigt. Ja jag menar om mina föräldrar varit lyhörda så hade de följt upp mig bättre, tagit mig till specialister istället för sopa allt under mattan och hyssat om saker och ting.

Sommaren 2013 berätta min ena moster om att min mamma hade varit med i en bilolycka.
Och nu inte så länge sen var min man med om en. och 2003 var min dåvarande man med om en bilolycka

Och så blir man ifrågesatt om varför man har legat på ett psyk. Det svider i hjärtat av att folk inte vågar ringa fast många kan hitta mig på sociala medier. Nej de tiger och gnäller bara om sig själva tar ingen hänsyn till att fråga " hur mår du ?"

Var med om det för nått 2014 sen när min mamma hade gått bort året innan. Inte för att jag förstod varför personen skulle skulle ha kontakt med mig då och det som var tröttsamt var att hon vände sig inte direkt till mig utan till min äldsta dotter på facebook och ville ha mitt nummer. Tror ni hon ringde ?
Nej hon skicka sms på sms och ifrågesatte mig om saker och ting. Och fråga om jag träffa några från skolan. Jag svara som det var att jag har nästan ingen kontakt med nån längre från den tiden. Dessutom frågade hon om jag fått nån att prata med, vad hade hon med det att göra. Min mamma hade dött året innan och hon hade kunnat kontaktat mig tidigare. Men hon valde 2008 att vi skulle gå skilda vägar. Eftersom jag mådde väldigt dåligt pga min skiljsmässa jag gick igenom. Och hon sa hon ville hjälpa men istället ledde det till att jag blev ännu mera dålig eftersom hon inte visste hur hon skulle hantera situationen.

Jag är ingen som öppnar mig för mina vänner, varför skulle jag ? Jag bryr mig mer om mina vänner än om mig själv och det gäller även min familj.

Det som var jobbigt nu sist jag hamnade på psyk var att jag blev så stressad och mådde så oerhört dåligt över att min man hade varit med om bilolyckan.

Sista permissionen jag gjorde innan jag blev utskriven var att jag såg min man. För före sjukvistelsen hade jag sett honom som död och det kopplade inte att han hade varit med om en bilolycka för mig var det som att komma hem med min pappas kläder i en papperspåse och olyckan var mitt ex som hade varit med om. 

Detta med att jag skulle pyssla om min man såg jag som om jag var jobbade för äldreboende och jag var rädd för att hjälpa honom med att tvätta rent såren pga att han hade ont osv 

Nej nu ska jag fixa mitt kaffe. Har glömt att fixa det idag.