Inte ara det här inte. Är fortfarande på sjukhuset. 8 de en gång. Igår fick jag veta att jag är socker beroende. Så hela min resten av kvällen blev förstörd igen,
Tankarna för runt, runt och när jag skulle till att somna så drog jag mig till minnes att jag trä står jämt.
Minns när vi skille till en annan skola för att ha hemkunskap så gick vi förbi en butik. Där stanna vi till varje fredag och jag köpte aĺltid med mig godis. Minns också så fort det fanns godis hemma var jag där och naĺlade.
På gymnasiet började jag hoppa över lunchen och köpte godis istället. Hemma åt jag knappt heĺler och ibland satte jag kroppen på inställning av att jag skuĺle svälta.
Året då jag skulle flytta hemifrån fick jag jobb på en restaurang, till en början gick det bra att hoppa över lunch som senare gjorde att jag kunde hoppa över middagen med. Min handläggare på arbetsförmedlingen fatta galoppen och så till mina chefer att jag skulle äta. Då kom nästa problem jag börja stress äta istället.
När jag det året flyttade hemifrån efter att tagit de där första överdosen på mediciner började jag näst intill slutia äta och levde på nudlar och två smörgåsar. Promenerade en hel del...
Ja så här det sett ut. När ingen ser på stäĺer jag in kroppen på svält. Och blir irriterad när folk runt omkring mig säg de åt mig att jag ska äta.
Ju mer tid jag får vara här på sjukhuset ju mer blommar det upp för mig vilket liv jag levt.
Tankarna för runt, runt och när jag skulle till att somna så drog jag mig till minnes att jag trä står jämt.
Minns när vi skille till en annan skola för att ha hemkunskap så gick vi förbi en butik. Där stanna vi till varje fredag och jag köpte aĺltid med mig godis. Minns också så fort det fanns godis hemma var jag där och naĺlade.
På gymnasiet började jag hoppa över lunchen och köpte godis istället. Hemma åt jag knappt heĺler och ibland satte jag kroppen på inställning av att jag skuĺle svälta.
Året då jag skulle flytta hemifrån fick jag jobb på en restaurang, till en början gick det bra att hoppa över lunch som senare gjorde att jag kunde hoppa över middagen med. Min handläggare på arbetsförmedlingen fatta galoppen och så till mina chefer att jag skulle äta. Då kom nästa problem jag börja stress äta istället.
När jag det året flyttade hemifrån efter att tagit de där första överdosen på mediciner började jag näst intill slutia äta och levde på nudlar och två smörgåsar. Promenerade en hel del...
Ja så här det sett ut. När ingen ser på stäĺer jag in kroppen på svält. Och blir irriterad när folk runt omkring mig säg de åt mig att jag ska äta.
Ju mer tid jag får vara här på sjukhuset ju mer blommar det upp för mig vilket liv jag levt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar