Att leva med PTSD

Att leva med Ptsd (Post Traumatisk Stress Syndrom) är inte lätta specellt om man om man blir pressad och stressad. Tänkte jag skulle ge ett scenarium på hur jag upplever det och när jag ska återberätta för andra om en händelse som sker i och den med händelsen.

Vi kan ta en misshandel där mannen tex höjer rösten.
Min kropp ställer in sig på fly, gömma mig. Ju mer han skriker ju mer räddare blir jag, jag får panik för jag inte hittar en flyktväg för att han inte ska skada mig med slag. Han kommer imot mig och vill krama jag blir stel av frustration går så långt att jag tillsist ligger i fosterställning och bara gråter av rädsla.

När jag sen ska återberätta för någon annan tex en kurator:

Kuratorn: Vad händer när nån höjer rösten till dig?
Jag: Jag blir rädd.
Kuratorn:  Varför blir du rädd ?
Jag: Jag vet inte.
Kuratorn:Är du rädd för att du ska bli slagen ?
Jag: Mmh fast jag vet att han aldrig kommer slå mig.
Kuratorn:Hur vet du om att han inte slår dig ?
Jag: Jag vet inte jag..jag litar på honom.
**********************************************
Vi kan ta ett annat exempel. Tex: Där mannen försöker krama och jag inte vill, han tar på mina bröst och jag blir rädd. Jag känner obehag och försöker jag vill inte just nu. Mannen fortsätter. Jag blir stel, försöker göra mig fri. Han blir arg varför jag inte vill. Jag får panik vill fly, bort gömma mig.

När jag sen ska återberätta det för tex en kurator:
Kuratorn:Vad händet när nån försöker krama dig och du inte vill ?
Jag: Jag blir rädd.
Kuratorn:Varför blir du rädd?
Jag Därför att jag inte ville bli kramad just då.
Kuratorn:Varför ville du inte blir kramad ?
Jag För jag kände det var en svår situation just då.
Kuratorn:Vad gjorde han mer än bara försöka ge dig en kram?
Jag Han tog mig här (och jag visar med händerna mot mina bröst.)
osv....