fredag 2 november 2012

Det bortglömda barnet


Vem är hon den lilla barnet som tittar så blygsamt och ser så rädd ut för mig. Det lilla bortglömda barnet som ser sin mamma bli slagen av hennes pappa. Det lilla barn som gråter sig till sömns varje natt och ber till Jehova Gud att hon får se sin mamma lycklig och att inte hennes mamma ska bli slagen. Gråt inte lilla mamma, du är snäll och du har inte gjort något fel. Visst är det så det beskrivs. Varje dag går vi där och bevittnatr våld inom familjen. En del vågar inte ens ta den hjälp som finns för att de är rädda att det bara ska bli värre och ännu värre att de blir tvungna att komma i familjehem utan våld. Det våld barn utsatts för i hemmen får men för livet. Det sätts som djupa sår i deras kroppar och del till och med för med sig arvet och blir själva ett offer när de får familj. På den här sidan http://jureka.net/Jureka/jurisprudence.asp?Id=562 sägs det att barnens reaktioner är starka De barn som utsätts för misshandel eller blir vittne till hur en familjemedlem blir misshandlad reagerar oftast mycket starkt. De blir rädda, arga, ledsna och kränkta. Många fruktar för sitt eget eller anhörigas liv och känner skam och skuld över att inte kunna stoppa våldet. Men det är inte säkert att omgivningen uppmärksammar att barnet far illa. Smärtan och tankarna kan finnas inuti barnet utan att det syns utanpå. ####################################################################################### Det finns inga exakta uppgifter om hur många barn i Sverige som är utsatta för att mamma blir slagen. Kommittén mot barnmisshandel uppskattar att det rör sig om mellan 100 000 och 200 000 barn. Rädda Barnen har i en undersökning uppskattat att vart tionde barn någon gång upplever våld i hemmet, hälften av dem ofta. Flera aktuella nordiska undersökningar om misshandlade kvinnor visar att barnen i merparten av fallen varit närvarande vid våldstillfället. ####################################################################################### Så det bortglömda barnet sitter där och gömmer sig. Jag vill kunna hjälpa barnet ge all min kärlek till barnet. Det lilla barn är jag i vuxen barns kropp. Och jag har själv tre barn som har bevittnat våld i sitt hem. De såg mig bli kränkt, de såg mig bli slagen, de såg mig bli hotad. De såg mina tårar rinna. Det är över nu, men såren finns alltid kvar och jag förstår dem för jag själv var bara ett barn när min pappa slog mig. Jag bara var ett barn när jag såg min älskade syster bli slagen. Det som i sin tur ledde att hennes egna barn blev slagna. Vi lever i en värld där vi utsatts för sånt här varje dag och samhället gör inget åt det. En del får fängelsestraff, en del går fria eller så läggs förundersökningar ner för bristande information eller att de som utsätter våldet nekar sig som icke skyldiga. ##################################################################################### Så vem styr den här välden? Ja inte är det jag.

Inga kommentarer: