Min behandling

Steg för steg kommer jag ta. Steg för steg kommer jag att bli bra igen. Och kanske en gång för alla kunna leva ett normalt liv. För inte så länge sen kom mitt samvete till minne att 40 år av mitt liv har varit  händelser som gått i som en repitknapp inne i mitt undermedvetna.

Jag var bara två år gammal ca när min morfar börja kladda på mig. Som barn trodde jag att det var normalt. Jag förstod inte att det var fel det han gjorde på mig. hade hänt i det där rummet.

Han gjorde saker på mig när jag satt i hans knä. Till och med när han låg på sin säng på övervåningen och ville jag skulle göra saker med hans den ni vet vad.

Han sa att jag inget fick säga till min mormor eller till nån. Rädslan kom senare när min morfar hade gått bort. Att ens sova i det där rummet eller i den sängen fick mig må skit. Jag drog mig ofta att gå upp för trappan och se rummet och bli påmind varenda gång om vad som hade hänt i det rummet. Sak samma var det i vardagsrummet just i den där stolen jag och morfar hade suttit. Det äcklar mig än i dag när jag skriver om det. Hur vidrig vuxna kan vara mot små barn.

Ur denna sida: https://posttraumatiskstress.com/
Kommer jag och min kurator att jobba med framöver. Men först måste vi få ordning på mina dödstankar om att att jag inte vill leva lngre.

Att jag inte vill är att jag är så trött och less bråk, våld, stress, oro och en massa saker. Men det kommer under tiden måste jag lära mig att hantera stressen. Och hitta balansen för ett sunt mående...

Känner redan nu att jag är behov av den där stoppklockan jag har laddat hem på min mobil att den ger ett gott föredöme för mig. 

Saknader ni detta !!!

Saknar ni mina inslag om " En dag i taget i Al-anon "??

Här kommer en passande del som jag ska skriva ner för er läsare.

Dagen den 23 juli.

När min själ är i uppror och mina tankar mal och mal och jag fösöker tala förnuft med mig själv, kan det vara bra att ha en enkel fras att kunna stoppa tankegången. Ett slagord ger lugn och sinnesro, tell exempel: " Gör det enkelt."

Förmodligen finns det ingenting jag kan göra just nu -- denna minut, denna timme, denna dag -- för att lösa problemet som tär på mitt sinne. Vad tjänar det då till att jag pinar mig själv ?

Jag måste sluta söka lösningar och förklaringar och inte älta mina bittra tankar om och om igen, tills jag mår fysiskt illa. Jag ska avsluta mitt sinne och befria mig från förvirring genom att hålla en enda enkel fras i minnet medan jag väntar på tecken och vägledning från Gud.

Dagens påminnelse.

Mina bekymmer är ofta så invecklade att ingen människa kan reda ut dem. De exixterar kanske rent av endast i mina förvirrade tankar. När jag hamnar i ett sådant dödläge och eriner mig att göra det enkelt, kommer jag återfå fattningen.

"Under dina vingars skugga
skall min tillflykt vara
tills min plåga är förbi."
* (Book of commmon Rryer.)
* Engelsa kyrkans bön - och ritualbok.)

Mina egna ord:
 Tänkte på detta inslag ur boken En dag i taget i al-anon. Att jag under min vistelse i Gävle på psykratin där såg mig som en burk med lock. Eftersom jag genom åren fått tagit en del skräp till höger och vänster. När så burken blir så full att locket inte går att stänga rinner det ut. Och det är då jag blir som jobbigast.

Samma dag som jag fick min Pstd diagnos frågade jag läkaren rakt ut om en sak jag länge velat få svar på.

Frågan var: När man har detta jag nu fått svar på är det då då möjligt att man kan gå så långt att ma näst intill vill kunna döda någon ?

Hon läkarn sa: Det händer.
Tack svarade jag och tog upp en händelse som jag fick näst intill panik över tidigare under dagen. Det var i mitt gamla hus. Och det var väl si så där slutet för mitt och ex och mitt äktenskap. Hur som helst så hade jag fått veta att min exman hade en ryslig hög mobilräkning och det var jag som skulle dra strået till stacken och prata med honom om det.

Han blev så arg på mig att han knuffa omkull mig i soffan och bröt sönder sin mobil mitt framför mig och kasta delarna på mig och gick ut i köket. Jag efter och tryckte upp honom mot köksbänken och hota honom med en skruvmejsel. Därefter så gjorde jag stryptag på honom och sa " Jag ska göra precis som du gjort mig om inte värre." Gubben blev näst intill blå tills jag släppte taget och han rusa ut och jag efter som ett argt bi och kastade hästskor som låg på backen. Han sa något om att jag hade blivit tokig.

*****************************************
Att det blev så fanns många anledningar till. Dels sexuellt ofredande, misshandel, och allt som mitt ex gjorde på mig. 

Nyckelhålets hemlighet.

Nyckelhålets hemlighet. Det vill säga när folk stirrar på en och man tror man har pest eller nått liknande. Hur som helst så skulle jag vilja berätta varför jag kallar detta för ett nyckelhål.

Jag var kanske 12 - 15 år eller nått sånt när jag insåg att min pappa ofta satt i källarplanets vardagsrum och kollade tv eller satt och lyssna på musik. Han drack ofta på den tiden. Hur som helst hade vi även våran dusch där nere, samt tvättstuga och sånt och två förråd.

När man kom ner till källaren kom man ner direkt till vardagsrummet. Och varje gång jag kom ner kändes det som om min pappa klädde av mig med sin blick. Värst vart det när han var berusad av alkohol.

Jag våga knappt duscha där nere pga att vi hade bara draperier för duchrummet. Och jag kände sånt obehag att jag drog mig in i det sista att duscha.
g äcklad
Gick bra när inte gubben satt där men när han gjorde det var jag livrädd att gubben skulle se mig naken. På den här tiden var jag livrädd för män.
få
Hur som helst så bad jag till mamma att jag ville duscha inne i badrummet på övervåningen när min pappa satt där nere i källaren. På senare år innan mamma gick bort i canser fick jag veta att hon kände till mitt problem med pappa.

Men det var inte bara det som jag kände mig äcklad och uttittad. Liknande problem har varit en del män min syster varit tillsammans med också.

Känt mig äcklad och rädd. De taffsa på mig och sa en massa äckliga kommentar. Minns en man hon hade. Han var på besök hos min syster och hade med sig en liten hund.

Jag vakan mitt i natten och hörde hur de flåsa och hade sig innefrån hennes vardagsrum och plötsligt hör jag mannen säga nått om att han ville jag skulle ha sexuellt umgänge med hans lilla hund.

Jag blev livrädd och börja störtgråta och ville därifrån. Som tur var så av bröt de sitt flåsande och min syster kom in och lugnade mig och inget hände.

Nu senaste tiden har sånt här dykt upp igen i mina minnen och jag känner mig uttittad genom vårt titthål på våran ytterdörr.

Jag kan få för mig att folk tittar in genom fönster och dörrar osv. Värst är att vi har ju badrummet mitt i mot ytterdörren. Så jag säger ofta orden: "Inte titta".

Går lite lättare nu eftersom jag har tejpat för det där titthålet.

Men ändå det känns bedrövligt...Jag var ju bara barn på den tiden. De var vuxna män..De borde ha insett faran och inte göra sånt som är förbjudet.,

Men nu ska jag kämpa mig fram försöka fokusera på må bra, Och försöka lägga allt bakom mig.

Pstd = Posttraumatiskt stressyndrom

Det var ett tag sen nu igen jag skrev här inne. Mycket har hänt och jag har varit långt ner i eländet igen Så långt att jag tog för mycket mediciner igen. Anledning till att jag gjorde det hängde ihop med mycket. Sorgen efter mamma, oron kring mina käraste anhöriga, ekonomin osv.

Jag har tidigare berättat om äckliga män som kladdat på mig och skräcken genom mina år  och går. Ingen ursäkt att jag ibland gör saker omedvetet och låter mig utnyttjats av människor i mitt liv.

I april i år fick jag svaren jag länge velat sjukvården skulle ha gjort för länge sen då helvetet bröt ut för ett antal år sen.

Diagnosen jag fick var Posttraumatiskt stressyndrom medföljande deperation. I och med det börjar med magsmärtor, oro och stress och leder till att jag blir helt inne i en indre deperation När jag är som mest nere sker saker som är oerhört jobbiga och jag grips av panikångest, hyperväterlerar, får svårt att andas, vill knappt inte gå ut eller inte äta. Ibland händer det att jag tröstäter och blir så äcklad att jag skulle vilja kräkas upp allt igen. Eller dunka mig hårt i magen så den blir platt som en pannkaka. 

Ibland när jag ska ut och gå känns det som allt bara är för jobbigt, känner fly känslor kommer och går och jag känner mig hopplös och tom som om ingen bryr sig om jag låg där död på marken. 

Att dagligen ha dödsångest och känner jag är klar med denna värld. Låt mig somna in. Låt mig slippa leva i denna värld där allt bara är elände.


Ibland vill jag bara skrika VARFÖR ???

Kan inte hata de döda som gjort mig illa. I vintras gick en av dom bort i canser. Ville sörja men jag kände bara hatet inombord, kunde inte ens fatta ord på hur lugn jag kände mig. Jag menar jag ska inte behöva känna så. För de var de som inte fatta hur de sårade mig och vilket elände jag skulle få leva med resten av mitt liv. 

Denna blogg är baserad på det mesta. och jag har tagit till mig era kommentarer och stöttat många genom vuxna barns tolvstegs program osv. 

Nu upp till folket där ute. Skulle ni vilja gästblogga hos mig ?

Det ni då gör är att skriva till mig på: natahlie.berglund@gmail.com

Berätta era erfarenheter, era livshistoria, vilka saker har hjälpt er att förbättra ert liv.

Alla bidrag kan vara allt från pstd till droger, missbruk, mobbning, och olika händelser. 

Och du..Ni får självklart vara anonym vid publicering. 

Mobbing på extrem nivå.

Jag har tidigare berättat om. Vilket jag mer än gärna tar upp igen. Eftersom jag fått uppleva det igen. Kan  bara säga suck, Jag menar hallå..Bara för man är tsm med nån som inte kommer från samma land så kallar man inte nån för det där ordet. Ska vi typ svenskar säga så till nån annan svensk bara för den råkade bränna kroppen brun av sommarsolen eller på den där semestern i turkiet tex.

Nääh när ska detta mobbning sluta. Spelar roll hur många gånger man säger förlåt till varandra så är det mobbning. Och mobbning kan skada. Var inte så länge sen som en typ vän till min man sårade honom djupt. Och min man behövde verkligen ärliga och stöttande vänner kring sig. Men denne vän var typ hur dum som helst mot min man och kallade honom för dumma saker.

NÄ sanna vänner finns det svårt att hitta bland våra unga idag. De är som sällsynta små djur i vår natur. Och hittar man nån sann vän vill man ge hundra procent för de ska stanna kvar.

Det här är nattbarn. sidan som tar upp det mesta.

Har du nån erfarenhet du vill dela med dig. Skriv då..

Går också bra att kommentera.

Vill också passa på att tacka för er alla som läser och kommenterar mina inlägg. Och kram på er.

En äkta vän

Det finns stunder i livet som man skulle velat man gjorde innan det är försent. När man är barn och tonåring går man igenom mycket förändringar och först när man själv blivit förälder och får barn och de växer upp och blir tonåringar det är då man ser tillbaka och vill minnas vad gjorde jag för fel när jag var barn, Visst jag kunde säga elaka saker om min mamma och fick pappa att bli arg men samtidigt innerst inne älskade jag min mamma.

Jag upplevde min mamma som jag inte fanns för henne, att hon älskade min bror och syster mer. Jag var mycket tillsammans med min faster i Hudiksvall som barn men också en del hos min farmor för jag inte ville vara hemma. Hos farmor fick jag vara mig själv göra det jag ville. Sak samma var det hos min faster i Hudiksvall få vara mig själv. Hos henne hade jag en hel lägenhet för mig själv hos farmor en kammare, men fick också vara på hennes övervåning helt ensam. Så när hon farmor dog, Dog även min gnistra för mamma och pappa för jag hade ingen jag kunde vända mig till. Visst jag hade vänner men de var så upptagna med att leka med det jag inte gillade och jag stängde ofta in mig.

Skolan var mig en plåga jag tvingade mig dit även om jag avskydde lärare såsom kompisar. Ingen såg det jag såg, ensamhet, sorg, föräldrar som bråka om pengar, en pappa som drack sig full var och varnnan helg ibland veckovis. Jag var livrädd för honom att han skulle slå mig vilket han ofta gjorde både i slag och ord ibland. Inte så där såna där ord som kärring och sånt utan mer som " vet du hur mycket pengar det här?", "nu säger du förlåt till mamma" ibland visste han inte alls varför jag blev arg på mamma för jag vågade inte säga imot honom.

Att vara rädd för någon familjemedlem är inte roligt för någon, men samtidigt så lärar man hitta lösningar och våga pratat oavsätt om det gör ont att ta till hjälp.

Att vara tonåring idag är inte lätt och man hamnar oftast i fel händer hos sina "de så kallade vänner". När jag började studera tillsammans med Jehovas Vittnen börja jag funderar en del på det där "Vad är en äkta vän ? " Det som slog mig var att en "äkta vän" står där ovasätt om det snöar, regnar, stormar, eller när man är sjuk. En "äkta vän" ringer och säger " Hej, jag ville bara höra hur det är efter din mammas begravning"  En "äkta vän" står där när även du faller. Men de flesta vänner behandlar dig som luft de ser inte dig, de bryr sig inte. Hur vet man då när man är tonåring och ska välja sina vänner? Det vet man inte först man börjar granska sin omgivnig och ser sig om och ser sina vänner uppföra sig. De kanske inte bjuder dig på sina kalas, de kommer inte när du själv ska ha kalas, de skrattar bakom din rygg och fnissar åt ditt sätt att vara. En "äkta vän" behöver man inte spela teater inför varje gång man träffar som man kanske behöver med en annan vän.

Attt tycka föräldrar är pinsamma, det finns förälädrar som är värre. Varför de vill krama sina barn, är mycket för att de vill sätta värde på sina barn och visa att de älskar sina barn oavsätt barns förändringar. Det kommer komma en tid då man verkligen kommer sakna det där lilla extra. Visst jag tyckte min mamma var pinsam med i vissa dagar men jag älskade henne jättemycket. När mammas sista tid var läste jag dikter jag skrivit till henne. Och hon svarade med att jag skrev väldigt bra dikter. De orden jag sa var " tack mamma det värmer mitt hjärta, för hela mitt liv har jag trott att varje dikt jag skrivt och du inte lyssnat var att slänga dem i en papperskorg."

Att gång på gång säga "jag älskar dig", få krama sina barn oavsätt hur situationen ser ut gör att man känner att en mamma är inte bara en mamma utan också en "äkta vän". En "äkta vän" som bryr sig, som ser dig, som vill känna att man är älskade. En mamma vill skydda sina barn för faror, faror om en oäkta vän vill få in dig på fel spår.

En äkta vän är som Jehova Gud. Han lyssnar till dina tankar genom böner, han ser dig, han vill hjälpa, skydda, värma, ge kärlek, trygghet och så mycket mer.

Bygga in son självkänsla

Var ett tag sen jag skrev något i nattbarn. Mycket har hänt och man har kanske tappar lite av det där med självkänsla att man inte är värd något även om ger sig in för att det inte är så det är. Kan känna det mig det just här och just nu. att jag gillar det där bilspelet jag spelar men så trött på att se andra vara tuffast, bästa. Själv ser jag inte på det jag ser rädda små spelare som inte vågar stå på egen fot och måsta ha dubbla konton för att komma upp i högre nivåer. Blir bara så trött och less att se andra skryta om hur bra de är medans de skiter i om man själv är bra eller inte bra. Jag ska ta ett exempel som jag hitta lite från andra sidor här på internet bygga upp lite med mina egna ord. Det handlar lite om vad och hur jag känner det.
Jag är ju gängledare med mina två gäng på bilspelet biltjuv.se. Varit det länge nu. Men bland känner man att man inte orkar eller ja orkar och orkar det handlar väl lite mer om ett förvirrande vredesutbrott. Att bygga upp två identiska likadana gäng krävs det ju ett enormt stöd att hålla sig på banan och inte halka efter med något av dem. Ena gänget levlar lite långsamt, lite så där halvslarvit och har lite för mycket av de goda och ibland lite av det onda i sig. Men för mig insruerar jag hur jag  ska göra om jag inte har tid med att levla båda gängen. Detta skulle jag ju ha tänkt på innan jag startade mina två gäng. Men så kommer det en del gamla spelare som ska visa sig duktiga och ska försöka göra sig till åtlöje genom att försöka få mig ur balans och få mig ut banan. Spelar ingen roll vad de än säger så känns det som bara man gör fel hela tiden. När nån sitter och skryter om level efter level och hur de tar sig upp kvävs man nästan av att inte ens finna sig där inne. När nån kommer med spydiga kommentarer och det finns tendens att jag ska notera ner spysigheten än själva gänget som det andra gänget har att komma med. " Vi levlar miljjoner gånger fortare än er gäng. Det här är en enkel syssla som till och med andra kan lära sig."