fredag 22 juli 2016

Pstd = Posttraumatiskt stressyndrom

Det var ett tag sen nu igen jag skrev här inne. Mycket har hänt och jag har varit långt ner i eländet igen Så långt att jag tog för mycket mediciner igen. Anledning till att jag gjorde det hängde ihop med mycket. Sorgen efter mamma, oron kring mina käraste anhöriga, ekonomin osv.

Jag har tidigare berättat om äckliga män som kladdat på mig och skräcken genom mina år  och går. Ingen ursäkt att jag ibland gör saker omedvetet och låter mig utnyttjats av människor i mitt liv.

I april i år fick jag svaren jag länge velat sjukvården skulle ha gjort för länge sen då helvetet bröt ut för ett antal år sen.

Diagnosen jag fick var Posttraumatiskt stressyndrom medföljande deperation. I och med det börjar med magsmärtor, oro och stress och leder till att jag blir helt inne i en indre deperation När jag är som mest nere sker saker som är oerhört jobbiga och jag grips av panikångest, hyperväterlerar, får svårt att andas, vill knappt inte gå ut eller inte äta. Ibland händer det att jag tröstäter och blir så äcklad att jag skulle vilja kräkas upp allt igen. Eller dunka mig hårt i magen så den blir platt som en pannkaka. 

Ibland när jag ska ut och gå känns det som allt bara är för jobbigt, känner fly känslor kommer och går och jag känner mig hopplös och tom som om ingen bryr sig om jag låg där död på marken. 

Att dagligen ha dödsångest och känner jag är klar med denna värld. Låt mig somna in. Låt mig slippa leva i denna värld där allt bara är elände.


Ibland vill jag bara skrika VARFÖR ???

Kan inte hata de döda som gjort mig illa. I vintras gick en av dom bort i canser. Ville sörja men jag kände bara hatet inombord, kunde inte ens fatta ord på hur lugn jag kände mig. Jag menar jag ska inte behöva känna så. För de var de som inte fatta hur de sårade mig och vilket elände jag skulle få leva med resten av mitt liv. 

Denna blogg är baserad på det mesta. och jag har tagit till mig era kommentarer och stöttat många genom vuxna barns tolvstegs program osv. 

Nu upp till folket där ute. Skulle ni vilja gästblogga hos mig ?

Det ni då gör är att skriva till mig på: natahlie.berglund@gmail.com

Berätta era erfarenheter, era livshistoria, vilka saker har hjälpt er att förbättra ert liv.

Alla bidrag kan vara allt från pstd till droger, missbruk, mobbning, och olika händelser. 

Och du..Ni får självklart vara anonym vid publicering. 

Skicka en kommentar