Googlade:

Googlade och läste lite om hur anhörig ska kunna hjälpa en med Pstd.
Fann denna länk:
http://www.andrasprak.su.se/polopoly_fs/1.47861.1326708231!/PTSD_vuxenstuderande.pdf

I och med den så kom jag tänka på mitt nyckelhål igen. Ni vet den som säger " Inte titta". Jag kom att minnas en händelse tror jag gick i ettan eller tvåan. När vi skulle ha gymnastik. Killarna brukade spoinera på oss tjejer via nån slags väntil mellan tjejernas och killarnas omklädersrum. Jag minns jag blev väldigt ledsen över de hade sett min kropp och vågade knappt inte byta om när det var gymnastik.
Efter upprepande och lyhörd mot läraren så fick jag gå tio minuter före de andra och duscha.
En annan gång. Jag hade börjat i trean. Och de hade såna där bås på toan så man kan kika över till nästa bås. Ett tillfälle kom klassens pajas in och ställde sig på toastolen och spionera på mig. Jag blev så rädd och efter det vågade jag inte gå på toa på rasterna utan gick så långt att jag kissade på mig. Efter det så fick läraren upp ögonen och jag fick gå på toaletten före innan vi skulle få ha rast.

Diagnoskriterier för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD

Diagnoskriterier för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD
Kategori: Terapi och självhjälp

Posttraumatisk stressyndrom, PTSD, kan drabba en person som varit med om en svår händelse, som inneburit livsfara eller allvarlig kränkning av den personliga integriteten, så som överfall eller misshandel, olyckor eller katastrofer, våld i nära relationer, barnmisshandel, hållits i fångenskap, sexuella övergrepp eller våldtäkt, svåra upplevelser under intensivvård, en svår förlossning, tortyr, terroristattacker och krig.
Symptom på posttraumatiskt stress delas in i tre huvudkategorier
1.  Återupplevanden av den traumatiska händelsen, vilka stör ens dagliga aktiviteter
 * Flashbacks, d.v.s återblickar av händelsen, där traumat utspelar sig om och om igen
* Upprepade, upprörande minnen av händelsen
  * Upprepade mardrömmar om händelsen
* Starka, obehagliga reaktioner på situationer som påminner om händelsen
  2.   Undvikande
 * Känslomässig avstängdhet, eller känsla av likgiltighet
   * Känsla av isolering, avskildhet från andra
  * Kan inte minnas viktiga aspekter av traumat
 * Brist på intresse för normala aktiviteter
  *  Visar mindre av sina känslor
  *  Undvikande av platser, människor eller tankar som påminner om händelsen
   * Känsla av att inte ha någon framtid
   3. Upphetsat känsloläge
      * Koncentrationssvårigheter
      * Lättskrämd
       * Överdriven reaktion på sånt som skrämmer
       *  Överdriven vaksamhet
       *  Irritation och/eller vredesutbrott
       *  Problem med att somna och/eller att förbli sovande (en hel natt)
Det är även vanligt att man lider av skuldkänslor förknippade med händelsen.
Följande symptom kan också ingå, vilka är typiska för ångest, stress och spänningar:
*   Ett agiterat tillstånd
   *  Yrsel
   *  Svimning
    * Hjärtklappning
   *  Huvudvärk

Differentialdiagnoser och samsjuklighet:
* DESNOS (disorder of extreme stress, not otherwise specified)
 *  C-PTSD d.v.s. komplex traumatisering
    * Anpassningsstörning
    * Akut stressreaktion
    * Maladaptiv stressreaktion, eller traumatisk krisreaktion
   *  Posttraumatisk depression
   *  Egentlig depression
    * Dissociativa störningar
   *  Reaktiv psykos, eller hysterisk psykos
    * Traumatisk sorg (patologisk sorg)
   *  Somatoforma syndrom
   *  Personlighetsförändring
   *  Alkoholmissbruk eller annat missbruk (självmedicinering)

Diagnoskriterier enligt ICD-10 (F43.1)
A.  Exposition för en belastande händelse eller situation (kort- eller långvarig) av exceptionell hotande eller katastrofal natur, som mest troligt skulle orsaka allvarlig stress hos de flesta människor.
  B. Det måste finnas att ihållande minne eller återupplevande av den belastande händelsen såsom återblickar (flashbacks), levande minnen, återkommande drömmar eller upplevelse av stress vid omständigheter eller händelser, som påminner om den belastande händelsen.
  C. Patienten måste uppvisa ett verkligt eller önskat undvikande av omständigheter som påminner om eller associerar till den belastande händelsen. Detta beteende skall inte ha funnits före expositionen för belastningen.
    Något av följande måste finnas:
* Oförmåga att minnas, partiellt eller totalt, några viktiga aspekter av tidsperioden då den belastande händelsen inträffade.
 * Ihållande symtom på ökad psykologisk sensitivitet och arousal, som inte fanns före expositionen och som visar sig enligt två av följande:
        * sömnsvårigheter
            * irritabilitet eller utbrott av ilska
            * koncentrationssvårigheter
          *   hypervigilans (vara på sin vakt, i spänd uppmärksamhet)
            * förstärkt ”startle response”, skrämselreaktioner
 E. Kriterierna B, C och D måste alla vara uppfyllda inom sex månader från den belastande händelsen. Vid några tillfällen kan man även inkludera tillstånd med fördröjd debut, mer än sex månader, men då skall detta klart specificeras.

Diagnoskriterier enligt DSM IV (309.81)
A. Personen har varit utsatt för en traumatisk händelse där följande ingått i bilden:
  1.  personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse eller en serie händelser som innebar död, allvarlig skada (eller hot om detta), eller ett hot mot egen eller andras fysiska integritet.
   2. personen reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Obs: Hos barn kan detta ta sig uttryck i desorganiserat eller agiterat beteende.
   B. Den traumatiska händelsen återupplevs om och om igen på ett eller fler av följande sätt:
  1. återkommande, påträngande och plågsamma minnesbilder, tankar eller perceptioner relaterade till händelsen. Obs: Hos små barn kan teman eller aspekter av traumat ta sig uttryck i återkommande lekar.
  2. återkommande mardrömmar om händelsen. Obs: Hos barn kan mardrömmar förekomma utan att innehållet klart uttrycker händelsen.
 3. handlingar eller känslor som om den traumatiska händelsen inträffar på nytt (en känsla att återuppleva händelsen, illusioner, hallucinationer och dissociativa flashbackupplevelser, även sådana som inträffar vid uppvaktandet eller under drogpåverkan). Obs: Hos små barn kan traumaspecifika återupprepande handlingar förekomma.
  4. intensivt psykiskt obehag inför inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
 5. fysiologiska reaktioner på inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
C. Ständigt undvikande av stimuli som associeras med traumat och allmänt nedsatt själslig vitalitet (som inte funnits före traumat) enligt tre eller fler av följande kriterier:
 1. aktivt undvikande av tankar, känslor eller samtal som förknippas med traumat.
   2.  aktivt undvikande av aktiviteter, platser eller personer som framkallar minnen av traumat.
2.  oförmåga att minnas någon viktig del av händelsen.
 3.  klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter.
  4. känsla av likgiltighet eller främlingsskap inför andra människor.
 5. begränsade affekter (t ex oförmåga att känna kärlek).
 6.  känsla av att sakna framtid (t ex inga särskilda förväntningar på yrkeskarriär, äktenskap, barn eller att få leva och åldras som andra).
 C. Ihållande symtom av överspändhet (som inte funnits före traumat), vilket indikeras av två eller fler av följande kriterier:
1.  svårt att somna eller orolig sömn.
 2. irritabilitet eller vredesutbrott.
  3.koncentrationssvårigheter.
    4. överdriven vaksamhet.
   5.  lättskrämdhet.
 E. Störningen (enligt kriterium B, C och D) har varat i mer än en månad.
F. Störningen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

Specificera om:
Akut: symtomen har varat mindre än tre månader.
Kroniskt: symtomen har varat tre månader eller längre.

Specificera om:
Med försenad debut: symtomen debuterade minst tre månader efter traumat.

Källa; http://vuxnabarn.nu/terapi-och-sjalvhjalp/diagnoskriterier-for-posttraumatiskt-stressyndrom-ptsd/

Kom och tänka på !

Kom och tänka på ett par nya händelser ja varit med om i mitt liv. Det första är när jag var ca 17 år. Jag var tsm med en snubbe. Och fick veta att han var tsm med en annan. Jag blev jätteledsen när jag såg dem. Det börja med att jag ryckte av hans keps som hon hade på sig på vägen hem från skolan. Senare på veckan en onsdags kväll fick jag tag på henne på discot vi brukade gå på. Och drog henne i håret av ilska. Vet inte vem som tog mig bort men tror det var min bästa vän som senare genom åren blev min svägerska.

Det sluta inte inte där. Utan på torsdagen kom han min pojkvän och jag stack i väg. Efter mig kom min bästa killkompis och drog ner mig från tågrälsen och sa nått i stil med " fattar du ingenting det är mig hon vill bli tsm med. Därför tog hon din pojkvän."

Nått år senare var det samma sak igen. Min pojkvän hade ljugit för mig och påstått att han skulle ha barn med någon annan osv. Men då var det typ slut mellan oss i ett par månad och jag hade träffat en annan. Men han fortsatte att trakassera mig och få mig ur balans så jag gjorde slut med han jag var med. Vi var åter på det där discot när allt börja igen och jag blev så arg att jag kasta mig på honom bakifrån och fick ner han på marken. Men han var starkare än jag så han slog till mig. Efter det så grät jag i min pojkväns famn på vägen hem. Vet inte om han försökte att gå i mellan.

När jag sista året gick på gymnasiet var jag livrädd att han skulle komma in genom porten där jag gick. Minns jag ofta stod och såg ut över skolgården. I bland hände det att jag fick syner att jag såg honom. Men han hade slutat då. Minns den dagen då vi skulle flytta upp till heden. Jag blev så glad eftersom jag mådde verkligen inte bra där på min gamla skola.

Och jag återhämta mig skapligt efter det. Men så kom sommarlovet och mitt avslut på gymnasiet. Det börja med att jag blev jättenervös och låste in pappas bilnycklar, jobba som en galning för att slippa vara hemma. När jag var hemma trakassesa min fd pojkvän på telefon och sak samma gjorde min dåvarande pojkvän. Samt att jag blev tröttare och tröttare och min pappa bråkade med mig om allt. Till slut fick jag nog och köpte ut öl och överdoserade medicner.

Att jag kom och tänka på de här händelserna var och är att beblandar jag mig med fel sorts människor så kan det leda till dramatiska saker. Som i slutändan kan skada. Inte bara mig utan även andra i min omgivning.

Återhämtning

Återhämtningfasen.

Är helt slut i kroppen av den senaste händelsen. Den som började i fredags med det där med erkännandet av mitt äldsta barn. Därefter blev allt bara värre och värre. Och utlöste en stress som var dess like. Räckte bara med fel smsord från en nära vän så var inpulsen där igen. skadade mig själv igen.

Så nu bad en annan nära väntill  mig att jag inte ska träffa dem som utlöste händelsen på ett tag.

Men hur och vad kan nån hjälpa mig eller andra med Pstd ?

Svaret jag googla fram var:

1. Att hjälpa en när och kär med PTSD

Att bli bättre tar tid. Även professionell behandlingen av PTSD tar tid. Ha tålamod med den takt som återhämtningen sker i och lyssna på din närstående med sympati. En person med PTSD kan behöva prata om den traumatiska händelsen om och om igen. Detta är en del av läkningsprocessen, så undvik frestelsen att säga till din anhöriga att ”sluta älta det förflutna” och att ”gå vidare”.

2. Försök att förutse och förbereda dig för ”triggers”. En ”trigger” vid PTSD är något som aktiverar de traumatiska minnena. Vanliga utlösande faktorer är årsdagar av händelser, människor eller platser som förknippas med traumat, objekt, ljud eller lukter. Har traumat bestått av fysiska övergrepp kan sex, annan fysisk aktivitet eller beröring utlösa traumatiska minnen. Har man blivit överfallen med kniv kan knivar vara en trigger. Om du är medveten om vad som kan orsaka en upprörd reaktion kommer du att vara bättre rustad att stötta och hjälpa din kära att lugna ner sig. 

3- Ta inte symptom på PTSD personligt. Vanliga symptom på posttraumatiskt stressyndrom innefattar känslomässig avtrubbning, ilska och social tillbakadragenhet. Om din nära och kära verkar frånvarande, irriterad, eller avstängd, kom ihåg att detta inte har något med dig att göra, eller med ert förhållande.

4. Försök inte tvinga din nära och kära till att prata om det traumatiska. Det kan vara mycket svårt för personer med PTSD att tala om sina traumatiska upplevelser. För vissa kan det till och med göra saken värre. Försök aldrig att tvinga din närstående till att öppna upp sig. Men låt honom eller henne veta att du finns där när han eller hon själv är beredd att prata.

Det stod också om det här på den sidan jag hittade:

Posttraumatiskt stressyndrom i familjen

Om en nära anhörig har posttraumatiskt stressyndrom är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att få extra stöd för egen del. PTSD kan vara en tung belastning för familjen. Det kan vara svårt att förstå varför din nära och kära inte öppnar upp sig för dig, varför han eller hon är mindre tillgiven och mer instabil. Symptomen på PTSD kan också resultera i arbetslöshet, missbruk och andra stressande problem.

Att låta din familjemedlem med PTSD dominera ditt liv och bortse från dina egna behov är ett bombsäkert recept för utbrändhet. För att kunna ta hand om din nära och kära måste du först ta hand om dig själv. Det är också bra om du lär dig allt du kan om posttraumatiskt stressyndrom. Ju mer du vet om symptomen och behandlingsalternativen, desto bättre rustad du kommer att vara att hjälpa din nära och kära och se saker och ting ur ett hälsosamt perspektiv.

Så utgör inte agg mot nån som har pstd. Fel saker, fel sorts ord kan skada personen rejält. Det kan gå så långt att en person med pstd kan ta sitt liv om inte man hanterar en med pstd på rätt sätt.

Nu var det bara en sårskorpa den här gången. Men ska jag vara helt ärlig så hade jag planer att ta resterande mediciner jag hade i min dosett med mig till min nära vän. Men gjorde det inte. Antagligen att jag såg fram till klockan skulle bli fyra så jag fick krama min nära vän igen.

Och när klockan närma sig strax efter fyra så smsa hon och fråga om jag ville möta henne på vägen. Så det gjorde jag för hon visste att det var bästa medicinen.

Det är svårt för närstående och sånt att förstå det här med pstd om de själva inte varit med om det eller är själva mitt i det. Men jag har typ erfarenheter. Eftersom jag själv har känt till i en längre tid att jag har nån form utav det. Men ändå svårt att ta det till mig. Eftersom jag har så svårt att öppna mig, och hantera min ångest, känslor och allt det där.

Därför är det mycket viktigt att jag inte utsätter mig för stress och är jag så pass dålig en dag så bör man se upp så jag inte blir mer stressad eftersom d säger det bara pang.

Detta är nattbarn..och det är här jag skriver om allt som  berör inte bara mig utan också andras hjärtan.

Kram på er.

 

Från gråt till leende !

I fredags avslöja jag en hemlighet som jag inte ens hade tänkt på. Hur jag kom ihåg detta nu och inte förr. Vet jag inte. Men hur jag kom och tänka på den händelsen var att jag länge har haft svårt att bemöta min äldsta dotter ända sen hon var nyfödd.

Och det är något som jag funderat på mellan åren. Men som jag inte har förstått. Och som jag har fått förklarat för mig att det också en del av pstd. I och med att jag var väldigt dålig under större delen av graviditeten.

Idag berätta jag lite kort om det här för min kurator. Hon sa nått med att: Att det aldrig är ens mammas fel att få förlossningsdeperaton, utan det är personalen som bär ansvaret att se till at mamma och barn mår bra.

I och med detta insåg jag nu efteråt med att även efter min dotter föddes fick jag sån oerhört svår huvudvärk och höll på svimma. Jag kände att jag snabbt måsta rulla in min dotter till sköterskorna på Neo och berätta att jag hade rejäl huvudvärk. Så ja jag måsta vila. De tog hand om henne medans jag ringde ner på bb och berätta vad som hänt. De sa till mig att åka hem, ta med en amningspump och vila. Och återkomma dagen efter. Var först då jag kom hem och börja prata om min dotter som jag kände jag mådde bra. Och att jag saknade henne jättemycket. Men ändå kändes det jobbigt att träffa henne igen. känd mig mager, konstig och våga knappt visa mig för nån närstående.

Rädd att de skulle se mig som ett vandrande lik. Hur som helst känns det bra att fått dela med mig av det här.

Kram på er alla läsare.

En dag i taget i Al-anon

Dagen är 3 augusti.

Ibland kommer jag på mig själv med att vara så engagerad i vad någon annan gör och var och varför, att mina egna tankar skapar fullkomligt kaos för en ny ärlig självrannsakan. Om jag trots denna insikt struntar i det kommer jag att bli offer för ett brutalt uppvaknade.

Jag ska inte glömma att min viktigaste uppgift är att arbeta med att förändra mitt eget sätt att tänka. Om jag ska lyckas i mina strävanden att bli en bättre människa, beror på detta. Så gör även övriga förändringar som jag lägntar efter i mitt liv.

Dagens påminnelse.
Jag kan inte förändra nånting annat än mig själv. Behöver jag förändras ? Om saker och ting går fel eller tycks gå fel, kan det bero på mitt sätt att reagera. Kan jag acceptera att ursprunget till min olycka finns inom mig själv, ger det mig en utmärkt anledning att göra något åt mig. Det är inte lätt, men belöningen överträffar vida förväntningarna.

" Min lycka kan omöjligt bero på om jag lyckas tvina fram förändringarna hos andra. Orsaken till min förtvivlan kan jag heller inte skylla på någon annan än mig själv. "

Lite olika minnen från fb.

Tänkte dela med mig av lite skriverier jag skrivit genom fb denna dag. Kan kanske bli fler sådana inslag längre fram här i nattbarn.

Den 31 juli 2013 kl 12:40 ·

Du kan få vem som helst att falla som en pall framför mina fötter.
Men att sitta och ljuga och påstå man är en annan person bakom rodret där går gränsen.
Du kan få vem som helst att lyssna på dina ord.
Men jag ser rakt igenom dig oavsätt om vi sitter flera mils avstånd och är på internet.

Du kan få vem som helst att dikta hop en smörja som är dess like.. 
Men det finns saker du aldrig vet om mig eller om din vän.

Den  31 juli 2015 kl 21:04
För mig är vänskap som en oslipad diamant.
Jag menar att vill jag vara nåns vän ska jag känna personen på djupet
det vill säga av hela mitt hjärta inte inte så där ytligt, kallt och tråkig.
En äkta vän för mig ska man kunna våga lita på, skratta med, finns där när nån av oss faller.

Känner många som kan vara mina vänner, men fåtal av dem känner jag inte.
Även om man träffats nån gång ibland, så känner jag inte dem.
Inte som på djupet, inte som den där oslipade diamanten.
Sann äkta vänskap för mig gör ont när nått går sönder,
hjärtat bankar och smärta och gråt väller upp och jag blir oerhört sårad.
Vill skrika ut min smärta av vindar av känslosamma stormar.
Så att påstå att jag har vänner är inte det samma om en sann äkta oslipad diamant.