fredag 5 augusti 2016

Återhämtning

Återhämtningfasen.

Är helt slut i kroppen av den senaste händelsen. Den som började i fredags med det där med erkännandet av mitt äldsta barn. Därefter blev allt bara värre och värre. Och utlöste en stress som var dess like. Räckte bara med fel smsord från en nära vän så var inpulsen där igen. skadade mig själv igen.

Så nu bad en annan nära väntill  mig att jag inte ska träffa dem som utlöste händelsen på ett tag.

Men hur och vad kan nån hjälpa mig eller andra med Pstd ?

Svaret jag googla fram var:
1. Att hjälpa en när och kär med PTSD
Att bli bättre tar tid. Även professionell behandlingen av PTSD tar tid. Ha tålamod med den takt som återhämtningen sker i och lyssna på din närstående med sympati. En person med PTSD kan behöva prata om den traumatiska händelsen om och om igen. Detta är en del av läkningsprocessen, så undvik frestelsen att säga till din anhöriga att ”sluta älta det förflutna” och att ”gå vidare”.
2. Försök att förutse och förbereda dig för ”triggers”. En ”trigger” vid PTSD är något som aktiverar de traumatiska minnena. Vanliga utlösande faktorer är årsdagar av händelser, människor eller platser som förknippas med traumat, objekt, ljud eller lukter. Har traumat bestått av fysiska övergrepp kan sex, annan fysisk aktivitet eller beröring utlösa traumatiska minnen. Har man blivit överfallen med kniv kan knivar vara en trigger. Om du är medveten om vad som kan orsaka en upprörd reaktion kommer du att vara bättre rustad att stötta och hjälpa din kära att lugna ner sig. 
3- Ta inte symptom på PTSD personligt. Vanliga symptom på posttraumatiskt stressyndrom innefattar känslomässig avtrubbning, ilska och social tillbakadragenhet. Om din nära och kära verkar frånvarande, irriterad, eller avstängd, kom ihåg att detta inte har något med dig att göra, eller med ert förhållande.

4. Försök inte tvinga din nära och kära till att prata om det traumatiska. Det kan vara mycket svårt för personer med PTSD att tala om sina traumatiska upplevelser. För vissa kan det till och med göra saken värre. Försök aldrig att tvinga din närstående till att öppna upp sig. Men låt honom eller henne veta att du finns där när han eller hon själv är beredd att prata.

Det stod också om det här på den sidan jag hittade:


Posttraumatiskt stressyndrom i familjen
Om en nära anhörig har posttraumatiskt stressyndrom är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att få extra stöd för egen del. PTSD kan vara en tung belastning för familjen. Det kan vara svårt att förstå varför din nära och kära inte öppnar upp sig för dig, varför han eller hon är mindre tillgiven och mer instabil. Symptomen på PTSD kan också resultera i arbetslöshet, missbruk och andra stressande problem.
Att låta din familjemedlem med PTSD dominera ditt liv och bortse från dina egna behov är ett bombsäkert recept för utbrändhet. För att kunna ta hand om din nära och kära måste du först ta hand om dig själv. Det är också bra om du lär dig allt du kan om posttraumatiskt stressyndrom. Ju mer du vet om symptomen och behandlingsalternativen, desto bättre rustad du kommer att vara att hjälpa din nära och kära och se saker och ting ur ett hälsosamt perspektiv.


Så utgör inte agg mot nån som har pstd. Fel saker, fel sorts ord kan skada personen rejält. Det kan gå så långt att en person med pstd kan ta sitt liv om inte man hanterar en med pstd på rätt sätt.

Nu var det bara en sårskorpa den här gången. Men ska jag vara helt ärlig så hade jag planer att ta resterande mediciner jag hade i min dosett med mig till min nära vän. Men gjorde det inte. Antagligen att jag såg fram till klockan skulle bli fyra så jag fick krama min nära vän igen.

Och när klockan närma sig strax efter fyra så smsa hon och fråga om jag ville möta henne på vägen. Så det gjorde jag för hon visste att det var bästa medicinen.

Det är svårt för närstående och sånt att förstå det här med pstd om de själva inte varit med om det eller är själva mitt i det. Men jag har typ erfarenheter. Eftersom jag själv har känt till i en längre tid att jag har nån form utav det. Men ändå svårt att ta det till mig. Eftersom jag har så svårt att öppna mig, och hantera min ångest, känslor och allt det där.

Därför är det mycket viktigt att jag inte utsätter mig för stress och är jag så pass dålig en dag så bör man se upp så jag inte blir mer stressad eftersom d säger det bara pang.

Detta är nattbarn..och det är här jag skriver om allt som  berör inte bara mig utan också andras hjärtan.

Kram på er.


 

Skicka en kommentar