I fredags avslöja jag en hemlighet som jag inte ens hade tänkt på. Hur jag kom ihåg detta nu och inte förr. Vet jag inte. Men hur jag kom och tänka på den händelsen var att jag länge har haft svårt att bemöta min äldsta dotter ända sen hon var nyfödd.
Och det är något som jag funderat på mellan åren. Men som jag inte har förstått. Och som jag har fått förklarat för mig att det också en del av pstd. I och med att jag var väldigt dålig under större delen av graviditeten.
Idag berätta jag lite kort om det här för min kurator. Hon sa nått med att: Att det aldrig är ens mammas fel att få förlossningsdeperaton, utan det är personalen som bär ansvaret att se till at mamma och barn mår bra.
I och med detta insåg jag nu efteråt med att även efter min dotter föddes fick jag sån oerhört svår huvudvärk och höll på svimma. Jag kände att jag snabbt måsta rulla in min dotter till sköterskorna på Neo och berätta att jag hade rejäl huvudvärk. Så ja jag måsta vila. De tog hand om henne medans jag ringde ner på bb och berätta vad som hänt. De sa till mig att åka hem, ta med en amningspump och vila. Och återkomma dagen efter. Var först då jag kom hem och börja prata om min dotter som jag kände jag mådde bra. Och att jag saknade henne jättemycket. Men ändå kändes det jobbigt att träffa henne igen. känd mig mager, konstig och våga knappt visa mig för nån närstående.
Rädd att de skulle se mig som ett vandrande lik. Hur som helst känns det bra att fått dela med mig av det här.
Kram på er alla läsare.
Och det är något som jag funderat på mellan åren. Men som jag inte har förstått. Och som jag har fått förklarat för mig att det också en del av pstd. I och med att jag var väldigt dålig under större delen av graviditeten.
Idag berätta jag lite kort om det här för min kurator. Hon sa nått med att: Att det aldrig är ens mammas fel att få förlossningsdeperaton, utan det är personalen som bär ansvaret att se till at mamma och barn mår bra.
I och med detta insåg jag nu efteråt med att även efter min dotter föddes fick jag sån oerhört svår huvudvärk och höll på svimma. Jag kände att jag snabbt måsta rulla in min dotter till sköterskorna på Neo och berätta att jag hade rejäl huvudvärk. Så ja jag måsta vila. De tog hand om henne medans jag ringde ner på bb och berätta vad som hänt. De sa till mig att åka hem, ta med en amningspump och vila. Och återkomma dagen efter. Var först då jag kom hem och börja prata om min dotter som jag kände jag mådde bra. Och att jag saknade henne jättemycket. Men ändå kändes det jobbigt att träffa henne igen. känd mig mager, konstig och våga knappt visa mig för nån närstående.
Rädd att de skulle se mig som ett vandrande lik. Hur som helst känns det bra att fått dela med mig av det här.
Kram på er alla läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar