För jag ska ska komma på fötter hjälper det inte bara säga gå och prata med kuratorer, bädda ner mig i sängen SOVA. Sova bort dagarna och vänta tills Gud täcker ut sin hand och ber mig somna in. Sån är inte min Gud han vill jag ska närma honom och våga ta steget och lyssna och ta in. Och komma till det där dopet jag länge längtat i så många går. Steget om att jag verkligen vill vara en del av Jehovas organisation.
Men vad är pstd är det nått som vetenskapen bara hittat på för vi ska gå runt och älta och må skräp eller går det att bota.
Klart det går att bota. Men hur vet man att man har pstd ?
Symtom på att man har PTSD är följande:
Om mig:
Det har tagit mig lång tid att söka hjälp. När jag väl gjorde det gick det så långt att jag sopade i mig en massa mediciner igen. Sen ångra jag jag allt och tog kontakt med en nära vän och sa vad jag gjort. Han sa ring 112 eller till en närstående släkting. Det koppla inte jag skulle ha ringt min man utan jag ringde en nära vän jag litade på. Så hon och hennes barnbarn kom och jag åkte in till akuten. Där sa läkaren rakt ut varför jag inte sökt tidigare. Jag sa som det var..rädslan att min exman jobbade på psyk och att nu skiter jag i vilket för jag orkar inte leva längre.
Då hade jag varit nedstämd i över 5 år igen. Jag fick åka ambulans till Hudiksvall där jag fick tillbringa natten på en hård äcklig briss. Inte nog med det det var den där natten man skulle ställa fram klockan också. Så allt hände under en enda timma. Knivskuren kom in efter att varit med om knivdrama i Söderhamn, klockoran ställdes om olika så det blev stressigt för både passienter och personal. Och där låg jag bakom en skärm och plågades med dödsångest och panikångest. Fätst klockan sex cirka slog det mig att jag måsta ringa och prata med nån. Så jag ringde min bästa vän i Skåne.
hur som helst så kom jag upp på psyk vid förmiddagstid nått sånt. Minns inte riktigt hur vi tog oss dit. Jag orka knappt inte hålla ögonen öppna. Enda jag minns att jag hade min säng med mig under färden. Och att det var nån sängtruck som jag for på. Känslan av sval kyla. Och jag drog filten närmare kroppen.
Till en början så kändes det okej detta fixar jag..Jag har ju tagit igenom det här förr..Och denna gång ska jag inte ställa in mig att begära mig hem på egen förvåg. Så på måndagen berätta min äldsta dotter att hennes pappa skulle jobba..Så jag var inställd på att han skulle komma och vara där under natten.
Var så mysigt på nått sätt den kvällen, vi småprata lite och sen fick jag medicin och la mig för att sova. Vakna typ halv fem - fem dan därpå och hade ont i huvudet och svårt att somna om. Så jag fick alvedon och begärde en extra kudde som min exman kom in med.
Kändes som han förstod mig. Hur som helst så när jag var på väg att återhämta mig dök allt upp igen. Oron och jag mådde skräp. Det var på fredagen. Vi hade haft lite stökigt med en annan pasient på avdelningen och de ringde in bemaningen..Dum som de var ringde de min exman och han hoppa in.
Chockad sa jag till han..skulle du inte jobba inne på B i natt ?
Han svara att de hade ringt inom honom eftersom vi behövde mera personal.
Jag börja bli sämre och gick hela helgen och hade ont i magen och grovstirra på den där personallistan som satt på väggen..tänkte att är det så där enkelt vet jag inte när han skulle jobba igen..
Så på måndagmorgon var jag så pass dålig att jag kunde inte äta, låg och hyperventilera i min säng så fort dörrklockan i enten ringde och trodde det var mitt ex.
Senare på dan kom en läkare och avdeningschef till mitt rum och jag sa som det var.
De sa de hade förstått att jag mådde sämre pga mitt ex. Och de gjorde så jag kom till Gävle samma kväll.
Tisdagmorgon vakna ajg och var förvirrad och visste inte alls var jag var. Personalen sa jag var i Gävle och att jag skulle få prata med en läkare under dagen.
Eftermiddag. Fick jag träffa en läkare, sjuksköterska och avdchefen. Avdchefen berätta lite om sin bakgrund osv. Sen erbjöd han mig sitta på hans plats. Och han ställde frågor till läkaren och sjuksköterskan. Så rita han upp en mall som såg ut ungefär så här:
Men eftesom jag inte hade jobb så strök han det. Och så frågade han igen sitt lilla team där. vad som händer när jag får får mycket av det där tre sakerna.
Svaret han sa var nått med att jo då tar natahlie överdos på mediciner. Så det han ville komma fram till i samtalet var att jag var mycket stresskänslig person.
Omsdag förmiddag ringde mitt ex till mig..Minns jag log på läpparna och tänkte HAHA du kan inte skada komma åt mig.
Eftersom på tisdagen hade jag också fått veta vem som var boven i dramat och varför mitt tillstånd hade försämras under min vistelse i Hudik.
Hur som helst på torsdagen fick jag prata med en AT- läkare och svara på en massa frågor. Ni vet det jag nämnde lite om högre upp om Pstd symtomer,
Resultatet blev att jag har det. Förklarar en hel del att 40 år av mitt liv har plågat mig.
Föds man med PTSD eller hur går det till?
PTSD, är inget man föds med. Utan att PTSD betyder Posttraumatisk stressyndrom. Som ni ser på namnet så innehåller det 'traumatiskt'' vilken ger oss en ledtråd. Det handlar faktiskt om att man har utsatt för traumatiska upplevelser te.x, våldtäkt, misshandel, krig, stora olyckor. Sånt som är traumatiskt. Så absolut inget man föds med!
Så just nu känner jag mig bara lättad över att fått svar på varför jag är som jag är.
Så låt mig påbörja behandling och hjälper mig av andras berättleser och tips. Så här är en:
http://nouw.com/typsofiak/da-oppnar-jag-min-ptsd-dagbok-for-allman-13423154
Kram på er alla läsare: Natta.
nattbarnsredaktion@gmail.com
Men vad är pstd är det nått som vetenskapen bara hittat på för vi ska gå runt och älta och må skräp eller går det att bota.
Klart det går att bota. Men hur vet man att man har pstd ?
Symtom på att man har PTSD är följande:
- Tappa intresse för saker, inte känna att det va någon mening med något.
- Undvika saker som påminde om händelsen/händelserna
- Bli lätt upprörd/irriterad
- Mardrömmar om händelsen/händelserna eller saker som liknar det.
- Få flashbacks ''verklighets trogna filmer som svävar dig tillbaka till allt hände'' det utlöses oftast vid, lukter, saker som liknar det som hänt, personer som är likar dem som gjort något eller om du ser personen, eller ser platsen.
- Alla tankar går tillbaka och stör det dagliga livet
- har det hänt något med människor så tappar du oftast förtroendet för människor.
- Nedstämd
- Skylla allt på sig själv.
Om mig:
Det har tagit mig lång tid att söka hjälp. När jag väl gjorde det gick det så långt att jag sopade i mig en massa mediciner igen. Sen ångra jag jag allt och tog kontakt med en nära vän och sa vad jag gjort. Han sa ring 112 eller till en närstående släkting. Det koppla inte jag skulle ha ringt min man utan jag ringde en nära vän jag litade på. Så hon och hennes barnbarn kom och jag åkte in till akuten. Där sa läkaren rakt ut varför jag inte sökt tidigare. Jag sa som det var..rädslan att min exman jobbade på psyk och att nu skiter jag i vilket för jag orkar inte leva längre.
Då hade jag varit nedstämd i över 5 år igen. Jag fick åka ambulans till Hudiksvall där jag fick tillbringa natten på en hård äcklig briss. Inte nog med det det var den där natten man skulle ställa fram klockan också. Så allt hände under en enda timma. Knivskuren kom in efter att varit med om knivdrama i Söderhamn, klockoran ställdes om olika så det blev stressigt för både passienter och personal. Och där låg jag bakom en skärm och plågades med dödsångest och panikångest. Fätst klockan sex cirka slog det mig att jag måsta ringa och prata med nån. Så jag ringde min bästa vän i Skåne.
hur som helst så kom jag upp på psyk vid förmiddagstid nått sånt. Minns inte riktigt hur vi tog oss dit. Jag orka knappt inte hålla ögonen öppna. Enda jag minns att jag hade min säng med mig under färden. Och att det var nån sängtruck som jag for på. Känslan av sval kyla. Och jag drog filten närmare kroppen.
Till en början så kändes det okej detta fixar jag..Jag har ju tagit igenom det här förr..Och denna gång ska jag inte ställa in mig att begära mig hem på egen förvåg. Så på måndagen berätta min äldsta dotter att hennes pappa skulle jobba..Så jag var inställd på att han skulle komma och vara där under natten.
Var så mysigt på nått sätt den kvällen, vi småprata lite och sen fick jag medicin och la mig för att sova. Vakna typ halv fem - fem dan därpå och hade ont i huvudet och svårt att somna om. Så jag fick alvedon och begärde en extra kudde som min exman kom in med.
Kändes som han förstod mig. Hur som helst så när jag var på väg att återhämta mig dök allt upp igen. Oron och jag mådde skräp. Det var på fredagen. Vi hade haft lite stökigt med en annan pasient på avdelningen och de ringde in bemaningen..Dum som de var ringde de min exman och han hoppa in.
Chockad sa jag till han..skulle du inte jobba inne på B i natt ?
Han svara att de hade ringt inom honom eftersom vi behövde mera personal.
Jag börja bli sämre och gick hela helgen och hade ont i magen och grovstirra på den där personallistan som satt på väggen..tänkte att är det så där enkelt vet jag inte när han skulle jobba igen..
Så på måndagmorgon var jag så pass dålig att jag kunde inte äta, låg och hyperventilera i min säng så fort dörrklockan i enten ringde och trodde det var mitt ex.
Senare på dan kom en läkare och avdeningschef till mitt rum och jag sa som det var.
De sa de hade förstått att jag mådde sämre pga mitt ex. Och de gjorde så jag kom till Gävle samma kväll.
Tisdagmorgon vakna ajg och var förvirrad och visste inte alls var jag var. Personalen sa jag var i Gävle och att jag skulle få prata med en läkare under dagen.
Eftermiddag. Fick jag träffa en läkare, sjuksköterska och avdchefen. Avdchefen berätta lite om sin bakgrund osv. Sen erbjöd han mig sitta på hans plats. Och han ställde frågor till läkaren och sjuksköterskan. Så rita han upp en mall som såg ut ungefär så här:
Svaret han sa var nått med att jo då tar natahlie överdos på mediciner. Så det han ville komma fram till i samtalet var att jag var mycket stresskänslig person.
Omsdag förmiddag ringde mitt ex till mig..Minns jag log på läpparna och tänkte HAHA du kan inte skada komma åt mig.
Eftersom på tisdagen hade jag också fått veta vem som var boven i dramat och varför mitt tillstånd hade försämras under min vistelse i Hudik.
Hur som helst på torsdagen fick jag prata med en AT- läkare och svara på en massa frågor. Ni vet det jag nämnde lite om högre upp om Pstd symtomer,
Resultatet blev att jag har det. Förklarar en hel del att 40 år av mitt liv har plågat mig.
Föds man med PTSD eller hur går det till?
PTSD, är inget man föds med. Utan att PTSD betyder Posttraumatisk stressyndrom. Som ni ser på namnet så innehåller det 'traumatiskt'' vilken ger oss en ledtråd. Det handlar faktiskt om att man har utsatt för traumatiska upplevelser te.x, våldtäkt, misshandel, krig, stora olyckor. Sånt som är traumatiskt. Så absolut inget man föds med!
Så just nu känner jag mig bara lättad över att fått svar på varför jag är som jag är.
Så låt mig påbörja behandling och hjälper mig av andras berättleser och tips. Så här är en:
http://nouw.com/typsofiak/da-oppnar-jag-min-ptsd-dagbok-for-allman-13423154
Kram på er alla läsare: Natta.
nattbarnsredaktion@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar