Det finns så mycket känslor i mitt körkort allt från den dagen då jag verkligen ville ta körkort i skolan. Men pappa inte hade tiden och lusten till att hjälpa mig att övningsköra och hjälpa mig. Var bara ögon för min bror han hade. Den dagen jag fick chansen att ta körkort var hösten 2006. Började från grunden och tafiklärare och stöd från arbetsförmedlingen och stödinsatser över min vårdutbildning lyckades jag ta mitt efterlängtade körkort april 2007. Den sommaren var det mycket känslor som spelades upp. Jag tog bilen och körde ner mot ett grustag där vi bodde då och bara snurra runt hej vilt och sladdade runt När jag sen stannade bilen skrek jag av ilska och alla känslor bara strömmade ut. Var nog för att det var den sorg jag kände att min bror fick alltid pappas hjärta och inte mitt.
Men samtidigt glad att han inte kunde stoppa mig den här gången jag lyckades ta mitt första körkort. Eftersom min pappa dog bara 11 år före.
Dess har jag ägt två bilar i mitt körkortsliv. En passat och en opel Astra. Båda är nu skrot :(
Och båda dem har jag fått och inte behövt köpa. Nu kommer jag få köpa en opel Vecktra och kommer göra allt för att den ska rulla.
Passaten är en hel del känslor omkring. Dels alla besiktningar som jag fick göra för att den skulle gå igenom och sen den dagen jag skulle flytta till söderamn då hela instrumentbrädan sluta fungera. Och trakkaseringar under den där bilfärden som mitt ex stod för
Sen också den där färden jag skulle upp till Östersund efter min syrras bortgång. Det var en färd som kunde sluta illa om jag inte låtit min kompis köra. Även om han saknade körkort. Hellre han köra än att jag skulle krocka och skada dem.
Opel Astran. Vill jag inte gå in på detaljer.
Men kan säga att jag har ännu inte kommit över det mesta som hänt sen jag tog mitt körkort.
Bara nån månad efter att jag tog körkort råka jag ut för grusplaning på en grusväg, Hade halkkörningen i bakhuvudet och tänkte jag klarar 35 men inte 45 km så jag sänkte hastigheten till 30 - 35 och lyckades snurra runt bilen på grusvägen. Med chockat hjärta tog jag mig hem. Och min dåvarande man sa till mig att sätta mig bakom ratten igen. Hade jag inte gjort det hade jag inte vågar mig på köra igen.
Händelse två så körde jag min fd svägerskas bil. Jag hade p dagen halkat i trappan där jag bodde i söderhamn och fått armen ur led. På kvällen väjde jag mellan grundstpole och snöslunga. Eftersom bilen gick knappt inte styra, Så jag valde ta grindstolpen. På väg till söderhamn igen så fick jag inte ner hastigheten igen var som att bromsa med kopplingspedalen. Och sluta med att jag snurra rätt in i en snövall och jag fick allt som låg på instrumentbrädan på mig. Chockad över händelsen så vågade jag knappt varken åka eller köra bil efter det.
Och nu när man äntligen vågar igen så Glläääh att det hände som det hände med min opel astra.
Men samtidigt glad att han inte kunde stoppa mig den här gången jag lyckades ta mitt första körkort. Eftersom min pappa dog bara 11 år före.
Dess har jag ägt två bilar i mitt körkortsliv. En passat och en opel Astra. Båda är nu skrot :(
Och båda dem har jag fått och inte behövt köpa. Nu kommer jag få köpa en opel Vecktra och kommer göra allt för att den ska rulla.
Passaten är en hel del känslor omkring. Dels alla besiktningar som jag fick göra för att den skulle gå igenom och sen den dagen jag skulle flytta till söderamn då hela instrumentbrädan sluta fungera. Och trakkaseringar under den där bilfärden som mitt ex stod för
Sen också den där färden jag skulle upp till Östersund efter min syrras bortgång. Det var en färd som kunde sluta illa om jag inte låtit min kompis köra. Även om han saknade körkort. Hellre han köra än att jag skulle krocka och skada dem.
Opel Astran. Vill jag inte gå in på detaljer.
Men kan säga att jag har ännu inte kommit över det mesta som hänt sen jag tog mitt körkort.
Bara nån månad efter att jag tog körkort råka jag ut för grusplaning på en grusväg, Hade halkkörningen i bakhuvudet och tänkte jag klarar 35 men inte 45 km så jag sänkte hastigheten till 30 - 35 och lyckades snurra runt bilen på grusvägen. Med chockat hjärta tog jag mig hem. Och min dåvarande man sa till mig att sätta mig bakom ratten igen. Hade jag inte gjort det hade jag inte vågar mig på köra igen.
Händelse två så körde jag min fd svägerskas bil. Jag hade p dagen halkat i trappan där jag bodde i söderhamn och fått armen ur led. På kvällen väjde jag mellan grundstpole och snöslunga. Eftersom bilen gick knappt inte styra, Så jag valde ta grindstolpen. På väg till söderhamn igen så fick jag inte ner hastigheten igen var som att bromsa med kopplingspedalen. Och sluta med att jag snurra rätt in i en snövall och jag fick allt som låg på instrumentbrädan på mig. Chockad över händelsen så vågade jag knappt varken åka eller köra bil efter det.
Och nu när man äntligen vågar igen så Glläääh att det hände som det hände med min opel astra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar