lördag 17 september 2016

Tomhetskänslor

Idag ska jag försöka behandla det jag tidigare gått igenom i mitt undermedvetna. Den enorma saknaden efter Tobias och Evelina.

Så jag letade efter ord att formulera och förstå på google och fann en rätt så bra sida om KBT. För er som inte vet vad KBT är så betyder det  kognitiv beteendeterapi.

Varför känner vi tomhetskänslor ?
Därför:
Du har ofta utvecklat den omedvetna strategin att “stänga av” känslomässigt för att det har varit ett bra sätt att slippa känna jobbiga känslor. Strategin ger dock känslomässig lindring bara kortsiktigt. På lång sikt behöver du öva dig på att hantera de jobbiga känslorna istället för att sopa dem under mattan genom att stänga av. Psyket tycker om kontroll så ju mer du tar kontroll över känslorna och lär dig hantera dem desto mindre behov kommer du att ha till att stänga av och du kommer att känna mer och mer kontroll över ditt liv.

Genom att stänga av blir du inte av med de jobbiga känslorna, du skjuter dem bara framför dig tills du plötsligt känner en orkan av ilska eller ångest under en period då du upplever att du tappar kontroll över dina känslor helt. Genom att stänga av känslomässigt bidrar du även till de känslomässiga berg och dal banorna som är dränerande. För att få mer balans känslomässigt behöver du med andra ord öva dig på att hantera känslorna och inte stänga av dem.

Källa: http://kbtemanell.se/varfor-kanner-personer-med-borderline-en-standig-tomhetskansla/ 

Det här med att jag känner sån tomhet efter dem är för att jag läts mig bli utnyttjad av andra på den tiden. Och var rädd för att vuxna skulle göra mig illa. Jag var ständigt på min vakt och gick så lånt i bland att jag svimmade av pga utmattning.
tvingade mig till abort har jag fortfarande svårt för idag. Kan inte se dem i ögonen om jag träffar dem. Det var inte mitt fel, ville verkligen behålla dem. Jag lovade min syster när jag väntade Evelina att blev jag gravid igen så skulle jag trotts soc manupulation och påtryckningar från andra behålla två barnet. Och bara nått år senare föddes min Vickan. Följt av en dotter till och en son

Men trots det så är Tobias första son och Evelina min första dotter. Det här kan även hänga ihop med att jag senare fick förlossningsdeperation och att jag fick genomgå två aborter innan jag fick Vickan. Att känslan att hon var mitt tredje barn och att jag fick svårt att närma mig henne som barn. Att tomheten efter de första plågade mig av saknad.



Inga kommentarer: