tisdag 27 september 2016

Vilken dag

Kan ännu inte ta in det som hände förra för en vecka sen. Är och känner att jag ännu är i chocktrauma och känns som man förlorat sin man. Trotts att det var lindriga skador. Men illa nog är det att han har fått inflammation i både arm och handled. Så när jag skulle hjälpa sköterskan och hålla upp hans handled så grånade mina ögon till och jag fick säga till henne att jag lära ut och hon fick om hon kunde be nån kollega hjälpa henne om hon behövde hjälp.

Säger bara aaaaah vad jag är trött. Men jag förstår att min man behöver mig just nu och jag ska göra mitt bästa för att hjälpa honom.

Även om man varit med om det här förut så känns det tungt. Kommer ta tid att återhämta mig och försöka förstå vad som hänt. Visst jag saknar bilen. Men skulle sakna min man mycket mera om han dött i den där olyckan. Hade varit svårare att hantera det då.

Det som är jobbiga är att ha fått hem honom med sjukhuskläder och inte med de han hade på sig. De fick man i en papperspåse sönderklippta och hans jacka totalt sönderriven efter olyckan. Hans bästa med för den delen som han var så glad över.

Nej så det kommer ta tid att komma över detta. 

Inga kommentarer: