Känns som jag ska börja gråta när som helst. Som om jag inte känner mig ensam med allt som händer omkring mig. Jag vet att jag inte ska ska tänka så men kan inte hjälpa det.
Just nu sitter jag och lyssnar på instrumentala låtar. Och gör att jag känner mig lite lugnare.
Håller också på att jobba lite med forumet. http://nattbarn.forum24.se Lite klurigt var det i början men med lite hjälp från Jockesofts biltjuvs forum lyckades jag göra rätt till slut.
Ni kanske ni undrar varför jag valt att fixa forum för nattbarn. Ja svaret är att jag fått förfrågan om att göra ett forum för nattbarn.
Kanske med tiden jag kanske skapar fler forum. Men det återstår att se för just nu känner jag ingen större lust med någonting annat. Utan att gå typ och lägga mig och vila.
Nej om jag ska försöka göra lite fler spännande trådar i forumet. Så hörs..
Jo jag längtar till torsdag. är så glad att min kurator ringde mig igår och hörde sig för hur jag mådde. Efter en långt samtal till Psykavdelningen på natten.
Ja visste bara inte vad jag skulle ta mig till. Jag var så ledsen och nedstämt och hade sån himla ångest att jag ville bara dö. och även om min man var hemma kändes det inte okej att ens försöka prata med honom.
Eftersom ibland vill han bara jag ska sluta tänka på sånt som gör mig ledsen. Men hur lätt är det att bara så där sluta tänka på saker och ting när jag inte är mig själv när jag blir så nedstämd att jag dessutom får sån dödsångest.
Kom att tänka på de gånger mamma sa till mig att rycka upp mig. Sluta med att jag sa: " Men hämta ett rep och ryck upp mig då från skiten."
De gånger är det svårt att ens göra det när man är mitt uppe i kaoset. Man bara vill skrika och gå sin väg eller bli lämnad ensam. Men ibland kan ensamheten göra det värre och jag får panik och börjar gråta över att det gör så ont att känna känslor av allt som händer kring mig. Typ som om ingen fattar hur svårt det är att vara det där lilla barnet som en gång växte upp med föräldrar den ena jobba och slet medans den andre söp var och varannan helg och misshandla sitt lilla barn (Mig).
Om han ändå tog reda på fakta om varför jag sa " kärringjävel" till min mamma. Eller satte sig lugnt ner med mig och frågade lugnt varför jag sa så..Nej inte pappa inte han tog i mig i håret så det gjorde så ont och jag började gråta av att han straffa mig med misshandel.
Nej ska jobba på forumet nu..Kram på er.
Just nu sitter jag och lyssnar på instrumentala låtar. Och gör att jag känner mig lite lugnare.
Håller också på att jobba lite med forumet. http://nattbarn.forum24.se Lite klurigt var det i början men med lite hjälp från Jockesofts biltjuvs forum lyckades jag göra rätt till slut.
Ni kanske ni undrar varför jag valt att fixa forum för nattbarn. Ja svaret är att jag fått förfrågan om att göra ett forum för nattbarn.
Kanske med tiden jag kanske skapar fler forum. Men det återstår att se för just nu känner jag ingen större lust med någonting annat. Utan att gå typ och lägga mig och vila.
Nej om jag ska försöka göra lite fler spännande trådar i forumet. Så hörs..
Jo jag längtar till torsdag. är så glad att min kurator ringde mig igår och hörde sig för hur jag mådde. Efter en långt samtal till Psykavdelningen på natten.
Ja visste bara inte vad jag skulle ta mig till. Jag var så ledsen och nedstämt och hade sån himla ångest att jag ville bara dö. och även om min man var hemma kändes det inte okej att ens försöka prata med honom.
Eftersom ibland vill han bara jag ska sluta tänka på sånt som gör mig ledsen. Men hur lätt är det att bara så där sluta tänka på saker och ting när jag inte är mig själv när jag blir så nedstämd att jag dessutom får sån dödsångest.
Kom att tänka på de gånger mamma sa till mig att rycka upp mig. Sluta med att jag sa: " Men hämta ett rep och ryck upp mig då från skiten."
De gånger är det svårt att ens göra det när man är mitt uppe i kaoset. Man bara vill skrika och gå sin väg eller bli lämnad ensam. Men ibland kan ensamheten göra det värre och jag får panik och börjar gråta över att det gör så ont att känna känslor av allt som händer kring mig. Typ som om ingen fattar hur svårt det är att vara det där lilla barnet som en gång växte upp med föräldrar den ena jobba och slet medans den andre söp var och varannan helg och misshandla sitt lilla barn (Mig).
Om han ändå tog reda på fakta om varför jag sa " kärringjävel" till min mamma. Eller satte sig lugnt ner med mig och frågade lugnt varför jag sa så..Nej inte pappa inte han tog i mig i håret så det gjorde så ont och jag började gråta av att han straffa mig med misshandel.
Nej ska jobba på forumet nu..Kram på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar