Skakar av mig !

Den senaste veckan sen jag fick veta något trasigt har jag försökt att skaka av mig det. Och funnit att det är inte mitt fel att saker och ting missuppfattas hos andra. Även om jag kan ha tagit upp det med någon som är högre än mig i min tro.

Men hur som helst jag har vilat en del och i tisdags så bestämde jag med min exman att jag skulle komma och hälsa på. Vilket blev en fin stämning. Vi delade på sysslorna där hemma. Jag hjälpte min son och hans pappa med att sätta på en skopa på deras traktor. Gav beröm för att min son var duktig på köra traktor.

Hjälpte min äldsta dotter med att hänga tvätten som låg i maskinen.

Idag när jag var hos min glädjespridande kurator och vi gick igenom lite anteckningar så pyssla jag på min lilla bok jag fick inspiration till att göra en egen pstd dagbok för anteckningar.

Så när jag kom hem så satte jag ner och gjorde denna bild från sidan jag pysslade med.

Slutligen av vårt möte sa min kurator i nån liknelse: Hemuppgift: Sätta gränser, ta i mot stöd. Lyser att jag är glad. Ser inte vad jag skrev i anteckningen men nått i den stilen är det i alla fall.

Slutligen vill jag bara lägga upp denna fina bild.

 

Tanken med bilden är den att säger man typ alltid " vi får se" så är risken ganska så att man till slut hamnar i tråkigheter. Som i mitt fall när jag hamna där på psyk igen i våras. Så nu gör jag min läxa och jag går hos kuratorn. Vågar sätta ner foten och säga stopp. Även om det svider i andras hjärtan. Men jag kan inte hjälpa andras missuppfattningar. Vill de ta skräp och må dåligt är det det derad problem inte mitt. 

Kram på er.