Tiden är det förflutna. Tiden som fick mig att skrika av smärta. Jag hade precis fyllt 31 år och insåg att jag var medberoende till en alkohlist. Jag visste inget om vad känslor var, kunde inte säga till mina barn att jag älskade dem.
Första gången jag klev in som medberoende till en alkohlist fick jag även veta att jag vvar ett vuxet barn. Jag var livrädd att möta mina känslor, gjorde så ont i hela kroppen...Fan vad jag hatade smärtan så många gånger jag grät i kudden om kvällarna. Ensamheten, sprckta förhållanden pga alkohlister, mytomaner, arbetsnarkomaner och andra äckliga dräggelmän som utnyttkade mig.
där satt jag och såg hela min barndom framför mig i ett bildspel som mina ögon provocerade fram.
Tredje gången jag satt på det där mötet blev jag arg. Herregud det var ju väl inte jag som var alkohlisten jag var med och det var han som hade problem inte jag. Ledaren svarade: Jo det är du som har det största problemet att se till att han skruvar på korken.
Efter att min dåvarande man (exet) började själv gå på möterna för att bli frisk, återföll han in i en rad andra missbruk bla. smsberoende, sexmissbruk och även återföll han i alkoholen ett flertals tillfällen. Dessutom förnekade han på mötena att han hade tagit återfall.
2007 fick det vara nog när åter min ledare sa till mig att gå hem och prata med gubben och ställa mig själv frågan om jag verkligen älskade honom. Jag har tre barn som jag verkligen älskar, de var och är mitt allt. Men jag hade ingen man som jag älskade. Sist jag älskade honom visste jag inte. Kanske var det innan vår äldsta dotter föddes sen blev det inget mer.
Hur som helst februari 2008 tog jag ut skiljsmässa och december 2008 började jag lära mig sinnesrobönen utantill och förstod vad den handlade om. Jag kunde inte förändra honom men jag kubde förändra mig själv. Då bestämde jag mig att aldrig bli ett offer till nån som hade makten på mig, som utnyttjade mig, slog på mig eller gjorde annat på mig.
Efter att jag började min vandring återföll jag in i två såna förhållanden. Men i dag när det är december 2010 och jag är omgift med en man som jag verkligen älskar. Och jag kan säga att jag älskar honom för det vet jag att jag gör. Men som sagt ajg vet inte alls när jag älskade mina barns pappa kanske innan allt helvete bröt ut, men det varade bara i fyra månader sen föll allt bit för bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar