Har inget ämne idag så ja tar mig lite akt och berättar rakt upp och ner. Idag vräker det ner med snö och blåser. En av våra katter ligger i fönstret och sover. Lära bara ta några bilder och naturligtvis så vakna ju hon. Inne i sovrummet ringer mobillarmet och min man ska upp.
När ja var barn blev man väckt av en pappa som stack in huvudet och sa nått med ” från på dig, vilket betyder vakna på dig nu. Det måste vara Järvsö dialekt eller nått.
Att vara barn på den tiden är ungefär samma sak idag att vara barn. Speciellt när man var barn till alkoholister. Man såg inte så mycket av sina föräldrar. Min pappa blev tidigt  pensionerad medans mamma fick slita med att jobba. Hon led av reumatiska ledvärk och var ständigt sjukskriven.
Ofta stängde man in sig på sitt rum och lyssna på musik. Skriva var mitt stora intresse. när jag skrev var inne i min fantasi med hur jag ville vara, hur mina färäldrar var och hur jag ville leva när jag blev stor.
Att leva med detta är samma sak som när jag växte upp, man vill inte säga någon om hur man har det i sina familjer som lever under dessa omständigheter.
Men idag finns det mer resurser fler myndigheter som rycker in.
Att vara barn i dagens samhälle ökar oro hos andra. De skapar en mur med sin egna faror. Internet kryllar det av barn och ungdomar som stänger in sig leker med farorna. Jag har mött många såna barn och ungdomar och jag blir lika förvånad varje gång. Ibland händer det att vi addar varann på msn och pratar och barnet öppnar sig och berättar vad som hänt. Det händer att barnen tackar mig efteråt och jag blir jätteglad att jag har kunnat rädda ett barn.
Så var rädd om er barn och ungdomar ta hand om er. Ni är alla lika värda.